Efter att ha pratat om det i fem år (jag skojar inte) så åkte tibbe och jag äntligen ut till badmintonhallarna för lite badminton! Jag har aldrig riktigt spelat utanför skolgympan men av sporter med någon slags boll involverad så är det här min favorit. Det var riktigt roligt att spela tillsammans!

 

Vi körde lite uppvärmning och gick igenom reglerna och sedan blev det två matcher. Tibbe vann såklart (jag skyller på hans längd :P) men jag blev bättre mot slutet. Blev en massa springande fram och tillbaka så jag fick upp ett flås och det kändes även som bra träning för mina knän som inte är van vid den ansträngningen med snabba vändningar. 

 

Det här ser jag fram emot att testa igen!

 

Den där härliga lyckokänslan efter att man testat något nytt, vågat pusha sig själv och haft riktigt roligt. Så kändes det igår efter Kari Traa eventet. Tack Frida för en rolig dag!

 

Idag åkte Frida och jag in till Stockholm för att vara med på Kari Traas Urban Training event på Humlegården. Super spännande! Jag var helt exalterad och nervös innan och pratade på helt uppspeedat som jag brukar bli. Jag hade på mig massa kläder eftersom jag trodde det skulle bli kallt och regnigt men vi hade jättetur med vädret och fick sol och ganska behaglig temperatur. 

Erika Kits Gölevik och PT-Fia höll i eventet och vi blev indelade i sex grupper och sedan blev det ett 90 minuters cirkelpass i de olika stationerna. Blev mycket helkroppsstyrka och ner på marken och köra. Mina händer blev helt leriga…eller, hela jag blev helt lerig men det var bara roligt faktiskt. Det blev en del parövningar som jag körde med Frida och vad vi skrattade. Frida är grymt stark så jag fick kämpa på som bara den. Bästa var nog när hon skulle ha benen runt min mage och luta sig bakåt, jag kunde inte hålla emot så vi föll som en hög på marken :)

Verkligen grymt roligt och peppande event som jag hoppas kunna vara med på igen! När eventet var över fick vi en goodiebag från Kari Traa med pannband, träningsstrumpor och en mysig mössa.

 

Det har varit mycket jobb nu på senaste så det var riktigt lyxigt när alla animatörerna tog en långlunch ute i torsdags. Pete skull åka iväg en tag så vi mötte upp honom och Nisse på stationen där det t o m reserverats ett bord på a la cart sektionen. Kände nästan att jag borde klätt upp mig lite :) 

 

Annars har det mest blivit träning för mig. Jag körde armar på gymmet i fredags (även om jag mest kände mig som ett frågetecken vid vissa maskiner) och nu i helgen körde jag två löppass. I lördags blev det intervaller och lite koordinationslopp i soluppgången...och kylan...brrrr. Det var okej när jag sprang men resten av dagen satt jag mest och skakade, kändes som kylan gått ner i skelettet. 

 

Idag var det väl snäppet varmare när jag sprang på lunchen men första tio minuterna ville jag bara vända om och köpa en varm choklad istället och kura ihop mig i filtar. Men när jag kom förbi det så var det riktigt roligt att springa. Jag sprang runtomkring i Stadsskogen och valde stigar på måfå. Blev en massa små stigar med rötter och stenar som var roliga hinder och jag fick verkligen skutta fram. Sådant är roligt!

 

Nu vill jag bara ha skor med bättre grepp eller dubbar så jag inte behöver vara rädd för att halka. Löv med frost på var inte en bra kombination och det kändes som jag gled runt ibland. 

 

Igår fick jag sällskap på löprundan av Frida. Det blev en härlig tur i Stadsskogen över ett lager av löv, förbi dammar och även in i en gammal bunker som jag måste gått förbi tidigare men aldrig lagt märke till. Väldigt coolt och lite creepy!

 

Den här helgen har det varit jobb så då har jag passat på att springa innan frukosten. Det är lite trixigt att klä sig när det börjat bli kallt och på morgonen innan solen går upp så har det varit runt 2-4 grader. Brrrr....Men på med underställ och jacka och pannbandet så fungerar det bra! Gäller bara att pusha sig utanför dörren, det är den svåra biten ;)

 

Igår sprang jag i luthagen och kunde se frosten på åkrarna, var verkligen supermysigt. Det blev ju inte riktigt ett långpass så imorse kände jag för att göra samma sak igen (kändes nästan som att göra något förbjudet när man rör på sig på vilodagen). Idag blev det istället en tur i stadsskogen innan jobbet och det är så vackert när man ser alla fina höstfärger, löven på marken och solen gå upp. Verkligen en bra start på dagen!

 

Efter löpningen blev det såklart min favorit frukost, forsa mackor!

 

 

 

Ikväll var det den sjätte och sista lektionen med löpskolan. Kan inte påstå att jag var vidare pepp (hade hellre legat och myst i soffan) men man vill ju inte missa avslutningen! Det blev lite löpskola och intervaller med ökande hastighet, från joggning till full spurt. Sedan det jag fruktade...testet. På första lektionen fick vi springa två varv runt gräsplanerna i Fålhagen (2,4 km) som de tog tid på och nu på sista lektionen skulle vi göra det igen för att se om vi förbättrats något.

 

När alla stack iväg så startade jag som vanligt i för hög hastighet, benen kändes möjligtvis lätta men resten av kroppen kände att det där inte skulle gå. Fick sakta ner lite men annars gick det hyfsat. När jag nästan sprungit ett varv så var det inte roligt längre, jag var trött och helt slut och ville mest bara svänga av och springa hem igen. Halvvägs in i sista varvet så kunde jag inte bestämma mig om jag skulle svimma, spy eller bara sätta mig ner och gråta. Hade en inre kamp i mitt huvud som gick något i stilen med "det är bara lite kvar, gör du detta behöver du aldrig göra det här igen". Sista biten tänkte jag what ever, jag var så slut ändå så kunde lika gärna spurta och ta ut mig. Men i mål kom jag! Vi skulle få tider senare men jag hade i alla fall förbättrat min tid med 1 min 30 sek, inte så pjåkigt.

 

Efteråt fick vi vårat löpsteg analyserat och mitt verkar helt okej. Han sa att jag ser väldigt bekväm och säker ut i min löpning så för mig handlar det om att nöta mer intervaller om jag vill kunna springa snabbare och komma ur bekvämlighetszonen. Jag som är så dålig på att pusha på när jag är ensam...måste komma på en plan för att lägga in lite intervaller då och då. Jag gillar mest att bara insupa naturen och lukta på blommorna :)

 

Ibland måste man få vara lite galen...och det har jag varit nu :) Jag signade upp mig till ett halvmaraton i Paris den 2 mars nästa år. Normalt folk skulle nog börja med att testspringa den distansen på något lopp i Sverige först men äsch...jag behöver fler orsaker att åka till vackra Paris. Så i mars åker tibbe och jag på en weekend till Paris med lite mystid att bara ströva runt på gatorna och sitta på caféer och sedan blir det lopp för mig. Spännande!

 

Det var ett riktigt skönt och välbehövt löparpass imorse. Jag vaknade innan klockan, fixade mat till katterna och sedan var det bara att sätta på en podcast (hann med två avsnitt av möt löparen) och dra ut. Det regnade lite då och då och vinden blåste på ganska rejält ibland men det kändes skönt. 

 

Jag hade inte riktigt bestämt mig vart jag skulle men det blev Hågadalen i slutändan. Det gick bra att springa och jag kände att jag kunde ha en högre medelhastighet än jag brukar men jag kunde känna att bak och lår var väldigt stela. Men det gick ändå bra att springa, var bara i den sista biten som det började göra ont i knäna. Antar att jag borde tagit det lite lugnare och så har jag inte skött rehaben så bra i veckan. 

 

Det är mycket småbackar runt Hågadalen och det var perfekt för att köra lite löpskola för mig. Jag håller på att träna på att bli bättre på att bara släppa loss i nerförsbackar och kunna kuta ner. Det är verkligen superkul att bara svischa ner men det kräver en del träning för mig att våga släppa loss. Sedan uppförsbacke träning också, jag känner att jag blivit bättre på att ta korta steg och lyfta benen men jag måste tänka hela tiden på att lyfta huvudet också. Blir lätt att jag tittar ner i backen och lägger mig dubbelvikt vilket gör att allt känns mycket jobbigare. Konstigt att en så liten sak som att titta uppåt kan få det att kännas mycket enklare.

 

Resten av dagen har spenderats i soffan tittandes på The Killing på Netflix. Jag börjar känna mig gammal som tittar på kriminal serier nu men den är riktigt bra och så spännande! Vi var tvungna att titta igenom hela första säsongen och börja på den andra. Lika bra att vila upp sig, jag bara haltar runt just nu ändå. Tror det är hälsenan som spökar igen...

 

Jag hittade lite roliga bilder på mig från loppen. Ser ut som Axl Rose på den första och höll på sprinta på den sista.

 

Då har jag sprungit mitt andra lopp någonsin! Den här gången var jag mer taggad än nervös vilket jag tror hjälpte väldigt mycket när jag sprang. Det var även mycket kallare fast ändå fint väder med lite sol och dugg och det är helt perfekt för mig att springa i.

 

Eftersom jag var så nojig att det skulle bli problem med att ta sig ut till Lidingö så satte jag klockan tidigt och tog tåget vid tio även om jag inte skulle börja springa förrän halv tre. Till min förvåning så följde tibbe med och det gjorde verkligen hela dagen. Var så kul att åka med honom och ha någon som stod och väntade på mig vid mållinjen med ett stort leende :)

 

Resan gick verkligen jättesmidigt; tåget var i tid, vi tog pendeln ut till Ropsten och kom på en av gratisbussarna direkt till Lidingö. Väl där var det ingen kö vid nummerlapparna så det var bara att hämta ut den och sedan hade vi tre timmar på oss att döda. Jag var inne i Adidas båset men tyvärr var nästan allt jag vill ha slutsålt i storlek 34 (jag brukar ha 36 men Adidas är lite stora i storlekar). Det blev dock ett par snygga och lite galna tights som jag kan visa senare. 

 

Efter vi tittat igenom mässan drog vi bort mot startområdet och usch så kalla vi var då. Jag var riktigt glad att jag dragit på mig extra tröjor och varma jeans över löparkläderna för det blåste ändå rakt igenom. Det blev ombyte, sista förberedelser och sedan en lång väntan i världens längsta toakö...

 

Vid tjugo över två var det dags för uppvärmning för min startgrupp och jag hakade på, kände verkligen att jag behövde värmas upp lite för att kunna springa. Sedan gick startskottet och jag började...gå! Det var en vägg av människor runt omkring mig och jag kom igenstans. Alldeles för mycket folk och smala stigar och folk gick t o m uppför den första backen. Kände irritationen komma för jag ville ju pusha mig själv, inte ha en skön promenad runt.

 

Det blev inte bättre ju längre loppet gick utan jag fick helt enkelt bestämma mig för att vara jobbig och pusha mig fram genom massan. Det var bara att sicksacka, knacka folk på axlar och ta varje lite öppning och rusa förbi folk. Det var superviktigt att titta ner i backen för med så mycket folk kunde jag inte se när stenar och rötter dök upp och var hela tiden tvungen att fokusera på att inte snubbla när jag var ute i väggrenen och ville förbi. Det hjälpte inte heller att folk både gick upp och nedför backar så jag hade svårt att släppa på bromsen i nerförsbackarna vilket var synd. Nej, nu ska jag sluta att klaga. Man ska springa i sitt eget tempo men känns som det hade blivit bättre om det varit fler startgrupper. 

 

En bra sak med det hela var att jag fick extra energi av all frustration och verkligen tog i när jag hade möjlighet. Jag sket fullständigt i om jag inte skulle ha tillräckligt med kraft för backarna och det fungerade tur nog. Vid första vätskestationen tog jag en klunk vatten och sedan var det Aborrbacken, fick gå lite i början men sedan lyckades jag springa det mesta. Det flöt på ganska bra sedan till Karins backe där mina lår kändes väldigt krampaktiga men det gick bra ändå. Blev lite påfyllnad sedan med energidryck på nästa vätskestation och sedan sprang jag förbi så många jag kunde tills sista backen där jag tog i och sedan var det bara nedför och den här gången kunde jag släppa på bromsen och rusa fram. Blev en härlig spurt mot slutet där jag sprang förbi hela klungan in i mål. Kändes bra!

 

Lite sne blev jag att min tid igen blev 1:01 (1:01:14) men med tanke på alla backar och folk så tyckte jag ändå det var väldigt bra. Jag intalar i alla fall mig själv att hade jag haft möjlighet att springa i början så hade jag nog sparat in den minuten :P

 

Imorgon smäller det! Då är det dags för mig att åka in till Lidingö och springa Lidingö tjejlopp på 10 km. Jag känner mig mycket mer taggad och förväntansfull än jag gjorde förra helgen. Jag är fortfarande minst lika nervös men det känns spännande att få springa ett lite större lopp och få springa i så fin miljö. 

 

10 km banan kör samma bana som 30 km gjorde idag men vi kommer bara springa de sista 10 km. Vilket betyder av det jag läst att vi kommer få köra de värsta backarna, Aborrbacken följt av Karins backe. De kommer under de sista 5 km också vilket gör det väldigt svårt för mig att planera hur jag ska springa. 

 

Allt beror på hur jag känner mig imorgon men jag vill testa att ta i lite mer i början av loppet och hålla ett jämnare tempo än jag gjorde förra helgen. Då kändes det som jag tog det för lugnt i början och fick trycka på alldeles för hårt i slutet vilket gjorde att jag inte hade någon kraft kvar för backarna. Men det blir ju lite gamble om jag tar ut mig i början och sedan ändå inte har någon kraft att komma upp för backarna...

 

Men det känns spännande! Målet är bara att ta mig i mål även om jag måste gå men om jag hade kunnat få en tid under en timma så hade det varit lycka. Det enda som inte får hända (well...en av sakerna) i morgon är att tågen ställs in eller blir försenade...Det hände ju när jag skulle springa med Adidas triben så jag är lite extra nervös. Får helt enkelt hoppas på det bästa!

 

Nu ska jag vänta på att herrn i huset vaknar, sedan blir det lyxfrukost. Mmmmm...

Nu har jag gått två tredjedelar av terminen med MCWs löpskola. Bara två lektioner kvar, tiden går snabbt! Det var inget vidare väder ute utan var riktigt höstväder med kyla, blåst och regn. Var så skönt att komma hem in i värmen efter jobbet att jag nästan inte ville ut igen men efter lite push från Tibbe (tur att man har någon som pushar en) så drog jag på mig varma kläder och gick iväg till träningen.

 

Det blev mycket intervaller i snabbare tempo så jag glömde av kylan ganska snabbt. Pratade även lite med den snabbaste killen i klassen, han hade sett mig i lördags under Kung Björn loppet. Gissa hur det gick för honom? Han kom sexa bland killarna! Grymt imponerande! Han skulle springa lidingöloppet nu på lördag så jag håller tummarna. 

 

Slutligen måste jag visa den fina t-shirten vi fick idag. Kändes coolt när alla sprang i likadana tröjor!

 

Efter Kung Björn loppet hade de utlottningar och jag var en av de som vann! Jag vann en startplats till valfritt Lidingölopp nästa år så jag gissar att jag kommer vara där då :) Nu ska jag bara fundera på vilket av loppen jag vill springa....hmm....

 

Idag har jag sprungit mitt alldeles första lopp! Det var väldigt nervöst innan men sådan är jag alltid. Loppet började klockan tolv men jag var uppe innan åtta och åt en redig frukost så jag skulle klara mig genom loppet men förhoppningsvis inte känna mig spyfärdig. Sedan blev det testa kläder, stretch och foamroller, göra ordning sig och på med lite smink. Kändes konstigt att sminka sig innan ett träningspass men man vet ju aldrig om man kommer med på någon bild :)

 

Tibbe hakade med till loppet så vi cyklade upp genom stadsskogen och ut till OK Linné. Jag var väldigt nervös att ta ut mig för mycket i förskott här så vi cyklade väldigt lugnt och jag gick med cykeln upp för sjukhusbacken from hell. Men det var superväder idag! Soligt, varmt och bara lite blåsigt och halvkyligt i luften. 

 

På plats så steg nerverna och jag förberedde nummerlapp, tidchip och ställde mig i en lång lång toakö. Det fanns bara två toalettern på parkeringen så jag missade uppvärmningen men jag hann med god tid fram till startlinjen. Jag ställde mig ganska långt bak till höger och det var packat med folk. När startskottet gick så kom man inte framåt utan fick stå och jogga på plats ett tag innan det sakta började röra på sig. Tror det tog ungefär en halv km innan det började lätta upp och efter en kilometer var det inget problem att springa fritt.

 

Det kändes verkligen som jag sprang sist av alla. Det var väldigt många som sprang förbi mig i början men jag försökte hålla mitt eget tempo. Jag vet inte om det var för att jag var nervös men jag fick inte ner min puls alls...jag ville vänta tills pulsen låg på 170 men jag kom nog aldrig ner under 180 på hela loppet. Tror jag låg på mellan 180-190 under loppet. 

 

Jag skulle kunna skriva massa om hur allt kändes när jag sprang men de två sakerna som jag kommer ihåg mest var för det första en jättesöt katt som sprang med löparna en bit på vägen och den sköna känslan att jag kom ikapp alla som sprungit förbi mig i början och kunde springa förbi dem under de sista två kilometrarna. Okej, det tredje var hur slut jag var den sista biten för det var backar vägen tillbaka och det var inte kul att kämpa upp för dem...

 

Allt som allt en riktigt rolig upplevelse och jag kom på plats 103 av 127 tjejer i min klass på tiden 1:01:02. Jag är superglad! Innerst inne hade jag velat lyckas springa in på under 60 minuter men jag är inte på den nivån ännu. En sak i taget, målet var som sagt bara att ta sig i mål.

 

Imorgon ska jag springa mitt alldeles första lopp! Det är Kung Björn loppet här i Uppsala på 10 km som man springer runtomkring Hågadalen. Känner jag mig redo? Är jag taggad? Tror jag att jag klarar mig skadefri?

 

Svaren på alla frågorna är nej, så munter är jag ;) Det har varit lite mycket på senaste så orken och viljan finns inte riktigt där och benen har krånglat senaste veckan. Men tänker jag försöka? Yes!

 

Jag hoppas på fint vädet och enda målet är enbart att ta mig över mållinjen. Tiden spelar ingen roll och jag får springa, gå eller krypa. Bara jag tar mig i mål!

 

Jag drog mig för att gå på löpskolan idag. Det var mörkt, spöregnade och jag ville mest bara hem och gömma mig under täcket på soffan och sova. Det hjälper väl inte att jag sitter och googlar hela tiden på kattsjukdomar och hittar det ena värre än det andra. 

 

Men så tänkte jag äsch, det är bara en timma. Jag fick rota en del i garderoben för att hitta lite varmare löparkläder och sedan bar det iväg. Idag var det fokus på intervaller och herrejäklar vad jag körde slut på mig. Det var nästan så jag trodde att jag skulle spy efter sista men det kändes skönt att kunna ta i lite och jag märker att jag faktiskt blir lite snabbare. Eller jag vet inte om det är snabbhet men kanske uthållighet. 

 

De första intervallerna låg jag lite bakom gruppen men sedan sprang läraren bredvid mig och då var det bara att höja tempot (han är ju ändå 1,90 lång!) och då kände jag att jag klarade mer och mer och de sista fyra intervallerna var jag först bland tjejerna och lyckades t o m springa förbi killarna. Var bara Ola som slog mig!

 

Det var helt klart värt spykänslan :) Kändes riktigt skönt att börja se lite resultat av all träning. På vägen tillbaka fick jag någon konstig smärta i baksidan av vaden så jag kunde inte jogga, gäller att vila benen imorgon och köra massa stretchning och foam roller så det försvinner.

 

Imorse innan jobbet blev det en lite kortare springtur. Jag brukar gilla att ha längre pass egentligen och i skogen men nu var jag nyfiken på hur bra jag kunde springa milen och om jag kunde lyckas att springa konstant utan att stanna. 

 

Jag satte klockan på 05.45, upp och på med löparkläderna och ut i dimman! Det var superfuktigt, dimmigt och ganska kyligt ute men det kändes ändå ganska mysigt. Jag funderade lite på hur jag skulle springa medan jag cyklade in mot stan och det fick bli den vanliga rundan i stan som ger en blandning av asfalt, grus, stigar och lite gräs. 

 

Jag började i ett lugnt tempo och höll pulsen under 170 så bra det gick och när jag var varm försökte jag hålla mig runt 6 min per km men det gick mellan 5.30 till 6.30 beroende på terräng och hur trött jag var. Pulsen kunde springa iväg till 180-185 ibland men då saktade jag ner lite för att få lite nya krafter och ta några djupa andetag. 

 

Det gick ganska bra fram till den 7 km då jag började känna mig rejält trött i benen men det var bara att sakta räkna ner distansen medan jag var påväg tillbaka till jobbet. En liten liten ekorre på vägen blev en bra distraktion ett tag (jepp, jag är typ "Fan, jag orkar inte...oh, squirrel!") men de sista 0,5 km kunde jag trycka ur den sista energin och lyckades springa milen på en timma!

 

Det kändes bra! Nu vet jag i alla fall att det går även om det var jobbigt. Lite jag lärt mig för nästa gång är att inte springa på tom mage när jag ska pusha mig, hade inte så mycket energi att ta ifrån. Sedan skor...jag älskar mina Saucony skor och de är jättebra på stigar och grus men på asfalt känns de verkligen stumma och stegen blir väldigt tunga.