Lite fredagsmusik från Will.I.Am!

 

 

Idag är det en månad sedan Hunter gick bort. En månad utan någon som alltid tigger mat, aldrig riktigt listade ut hur man skulle jama men däremot visste precis hur man skulle bre ut sig i soffan så husse helt enkelt fick sitta på golvet. Vi saknar vår teddybjörn.

 

Jag hittade de här supersöta katt tofflorna på HM idag så de fick följa med hem. Crazy cat lady eller ej så var de så söta!

 

Idag när jag kom till jobbet så hittade jag en inslagen present på skrivbordet. Blev helt paff och såklart väldigt nyfiken. Öppnade den och det var vitt te och en hel bunt med Nakd bars! Vilken lycka, jag som hade slut på båda och ingen riktig ork att dra mig ända bort till Gränby för att köpa nya. 

 

Det visade sig vara Sabine som överraskat mig och ville muntra upp mig lite efter allt som har hänt. Blev helt rörd, att man kan ha så snälla kollegor. Tack så jättemycket Sabine! Ikväll har jag druckit gott te och mumsat på min favorit cocoa orange :)

 

Idag har jag varit riktigt lat. Jag hade inte möjlighet att vara lat igår så idag fick bli min lördag istället. Tror jag bara legat i soffan och tittat på Netflix och suttit lite vid datorn. Jag är fortfarande helt slut sedan igår och har haft huvudvärk så då är det skönt att bara vila. 

 

Vi tittade i alla fall klart på säsong två av The Killing som är så spännande. Äntligen, äntligen fick vi ett avslut på hela Rosie Larsens mord så nu är jag nyfiken på vad som kommer hända i säsong tre. Kinnaman är i alla fall hur bra som helst i serien så ska bli intressant att se honom som Robocop nästa år. 

 

Maten i helgen...nja, kunde varit bättre. Bjöds på hembakad fika (supergod jordnötskaka med choklad!) i Sundsvall, Max till lunch på vägen hem, pizza på kvällen, bröd till frukost, kladdkaka till fika och sedan resterna av pizzan till middag. Yeah...Konstiga är att jag inte riktigt reagerat på något av det. Aja, ingen idé att ha ångest utav det utan istället njuta av hur gott allt var!

 

Igår blev det ett riktigt test för mig, jag skulle lyckas köra fram och tillbaka till Sundsvall på en dag och det tar ungefär 3 och 1/2 timma dit. Både spännande och läskigt för mig som aldrig kört så mycket innan och aldrig varit så högt upp i Sverige. Vi började köra innan åtta på morgonen medan solen fortfarande var på väg upp. I början gick det väldigt bra, måste faktiskt erkänna att det var väldigt roligt att få köra i 120 km/h. Aldrig kört så fort innan! 

 

Sedan började det bli ganska jobbiga supersmala vägar med stolpar på sidorna som växlade mellan två och en filigt. Tror jag höll andan flera gånger i början...speciellt också när man skulle köra om lastbilar på de vägarna...läskigt. Väl i Sundsvall körde vi såklart vilse och kom mitt in i stan som var enkelriktade vägar men vi lyckades komma rätt igen ganska fort så ingen panik där. 

 

Jag kan berätta om ett tag varför vi var där men vi var i stan i någon timma innan det var dags att åka hem igen. Tror vi åkte vid två tiden och solen var redan på väg ner. Men vi fick i alla fall se en väldigt vacker och superlång solnedgång på vägen hem. Sista timman var det dock kolsvart, det var en ny typ av läskigt. Jag körde lite långsammare för jag kunde bara se vägen precis framför mig men folk bakom mig låg verkligen precis bakom och flåsade en i nacken hela tiden. Däremot fick jag testa att använda helljuset. Folk som har haft körkort länge tycker nog inte det är något märkvärdigt men jag tyckte det var väldigt spännande. Stor skillnad med hur mycket man ser också!

 

Resan gick väldigt bra och jag var ganska stolt över mig själv efteråt. Hade dock ingen känsel i baken längre :P Resten av kvällen gick åt till att ligga utslagen på olika ställen. Varje gång jag nickade till trodde jag att jag var i bilen igen och fick panik för att jag trodde att något hände. Weird...

 

Nya PSY kanske? Jag kan inte sluta lyssna på den i alla fall :)

 

 

Exakt så här glad såg hon ut efter att hon badats i helgen. Det var verkligen dags för ett bad igen, senaste gången var i juli! Vi brukar bada katterna oftare och i samband med utställningar men eftersom jag fått ställa in alla jag skulle åkt på i höst så har det blivit lite dåligt med bad...

 

Ikväll var jag hos läkaren för att undersöka mina magproblem igen. De senaste veckorna har det ungefär känts som att jag reagerar på allt jag äter. Jag har försökt testa att ta bort olika produkter men det har inte riktigt hjälpt, det har nästan slutat med att jag inte riktigt vågar äta så jag har tappat en del i vikt så nu var det dags att söka hjälp.

 

Vi började med att ta tester för laktosintolerans, mjölkprotein och gluten så får vi se vad det visar. Jag känner mig lite kritisk till det eftersom jag gjort testerna innan men man kan ju utveckla allergier. Det låter ju som det t ex kan vara laktosallergi eftersom magen då blir så överkänslig så man reagerar på allt man äter. Medan jag väntar på svar så fick jag valet att antingen kapa mjölkprodukter eller gluten och då kändes valet ganska enkelt för mig. Så nu i en vecka ska jag inte äta några mjölkprodukter alls vilket betyder ingen kvarg, smör, proteinpulver/bars, korv, choklad etc.

 

Man blir förvånad av hur mycket som innehåller mjölk. Kvällens fika slutade med att jag fick äta en Nakd bar till teet för jag hittade inget utan mjölk hemma.

 

Hunters bortgång har påverkat mig mer än jag trodde. Jag var såklart helt förstörd i början men jag trodde jag skulle kunna fortsätta som vanligt. Man har väl det där i huvudet att man ska vara bäst på allt och hålla skenet uppe men allt känns bara så fejk. 

 

Varje dag har upp och ner, jag går mellan frustrerad, ledsen, arg, glad och hopplös och det gör mig bara så trött. Så just nu kan jag säga att jag istället är sämst på allt. Jag har ingen ork eller lust till något och jag kommer på mig själv flera gånger med att bara stirra in i datorskärmen. 

 

Bara tanken på att jag aldrig kommer få röra honom igen eller gosa med de härliga kinderna gör mig helt förstörd. Och de gångerna jag kommer på mig själv med att vara glad eller skratta så känns det så fel, hur kan jag fortsätta med mitt liv när inte han gör det? Det här är nog inte världens mest muntra blogg just nu men det är kanske okej att man inte är på topp hela tiden. Alla har väl sina svackor och just nu är jag som sagt sämst på allt. 

Efter att ha pratat om det i fem år (jag skojar inte) så åkte tibbe och jag äntligen ut till badmintonhallarna för lite badminton! Jag har aldrig riktigt spelat utanför skolgympan men av sporter med någon slags boll involverad så är det här min favorit. Det var riktigt roligt att spela tillsammans!

 

Vi körde lite uppvärmning och gick igenom reglerna och sedan blev det två matcher. Tibbe vann såklart (jag skyller på hans längd :P) men jag blev bättre mot slutet. Blev en massa springande fram och tillbaka så jag fick upp ett flås och det kändes även som bra träning för mina knän som inte är van vid den ansträngningen med snabba vändningar. 

 

Det här ser jag fram emot att testa igen!

 

Jag kom på att jag inte fört över alla bilder från kameran och jag hade tagit några på katterna i augusti. De här är tagna tio dagar innan Hunter blev sjuk. Jag saknar hur han brukade titta på mig.

 

Jag kände att jag borde äta lite mer fisk och grönsaker så ikväll blev det kolja panerad i glutenfri havremjöl och sesamfrön med morötter, brysselkål, tomater och sallad. Jag rörde även ihop en sås på kvarg blandat med lite örtsalt och andra kryddor. Supergott!

 

För ett bra tag sedan skrev jag upp mig på ett Smartson test för Gourmets blötfoder "A la Carte - Chef's Recipes" och nu fick jag hem en testförpackning. Jag hade glömt av det och egentligen var det mer för Hunter eftersom han gillar blötmat mer än Yuki. Hon kan vara lite petig så jag visste inte om hon skulle gilla det men det gjorde hon. Tassen upp från Yuki!

 

I fredags hämtade vi Hunters aska på djursjukhuset. Jag trodde jag skulle klara det men det kändes väldigt tungt att få se honom, eller hans urna. Men det känns bättre att han är hemma igen nu, mitt huvud har gått på högvarv med alla konstiga tankar om vad de kan tänkas göra med hans kropp eller att han ligger där alldeles ensam och känner sig övergiven.

 

Jo, jag vet att det låter dumt men jag ville bara ha honom hemma igen. Så nu står hans urna i vitrinskåpet tills vi kan bestämma vad vi vill göra med den.

 

 

Nu blir det lite lättklätt men den här fina BHn fick jag av tibbe i present. Jättefin! Finns på HM för den som är intresserad.

 

I söndags blev det lite experimenterande i köket. Jag gjorde köttfärssås/chili utan bönor och serverade det med pasta gjort enbart på majs. Pastan smakade som pasta (som jag kommer ihåg i alla fall) och jag fick inte ont i magen efteråt så värt att testa igen. Blev lite sting i köttfärsen med en blandning av cayennepeppar, chiliflakes, färsk chili, sambal oelek och vitlök, hehe. 

 

Utöver allt det hemska med Hunter så har vi haft lite ljuspunkter i veckan. I onsdags blev det god middag på Texas med Frida och Didrik och sedan Thor 2 på bio. Väldigt mysig kväll med trevligt sällskap och filmen gjorde mig inte besviken. Yuki verkade väldigt glad över all uppmärksamhet och lek hon fick med Frida och Didrik också.

 

I fredags var det även Halloween fest på jobbet som var riktigt fint och kusligt dekorerat. Det kändes lite konstigt att vara på en fest efter allt som hänt men det var trevligt med lite sällskap.

 

Det var längesedan jag skrev nu men det har varit mycket att bearbeta den här veckan. I söndags var jag så glad och sprallig efter Kari Traa eventet men det tog sig en snabb vändning när Tibbe sa till mig att något var illa med Hunter. Jag tror det var runt midnatt och jag hade lagt mig i sängen när Tibbe kom inspringande, jag var halvt sovande men vaknade snabbt till och sprang in i kontoret. Hunter var redan helt lealös och jag fick panikringa djursjukhuset medan Tibbe försökte skaka liv i honom. 

 

De lät inte så positiva men jag trodde fortfarande det kunde finnas någon chans så det blev att panikköra dit i mörkret med tårarna rinnande. När vi kom dit fastställde de att han redan var borta. Det var nog det värsta att få vara inne i rummet med hans kropp och säga farväl. Jag ville inte gå därifrån utan fortsatte klappa, lukta och pussa. Det kändes riktigt fel att bara lämna honom där, borta eller inte så ville jag ha honom hemma. 

 

Sedan blev det att köra hem i mörkret med tom kattbur och tårarna rinnande...Resten av veckan har bara gått till att gråta, sakna honom och sakta börja bearbeta det. Det känns riktigt tomt hemma utan honom. Han var verkligen min teddybjörn som älskade att gosa med mig och vars favoritsyssla var att äta. De senaste månaderna var han inte sig själv men han försökte så bra det gick. 

 

Eftersom vi inte vet vad han dog av ännu så har jag sakta men säkert tagit bort hans saker, rengjort kattlådan noga, våttorkat golven och städat upp en del för att minska risken att Yuki skulle råka ut för något. Hon är heller inte van vid att vara ensam och går runt och jamar hela tiden och vill ha all uppmärksamhet. 

 

Hunter kommer saknas innerligt av oss. Han hann inte ens bli tre år utan gick bort tre dagar innan sin födelsedag.