Förutom att det bjöds på gifflar vid mållinjen så fick man även en goodiebag. Den var fylld med mycket praktiska saker som säkert kommer komma till användning hemma.

 

Då har jag sprungit mitt andra lopp någonsin! Den här gången var jag mer taggad än nervös vilket jag tror hjälpte väldigt mycket när jag sprang. Det var även mycket kallare fast ändå fint väder med lite sol och dugg och det är helt perfekt för mig att springa i.

 

Eftersom jag var så nojig att det skulle bli problem med att ta sig ut till Lidingö så satte jag klockan tidigt och tog tåget vid tio även om jag inte skulle börja springa förrän halv tre. Till min förvåning så följde tibbe med och det gjorde verkligen hela dagen. Var så kul att åka med honom och ha någon som stod och väntade på mig vid mållinjen med ett stort leende :)

 

Resan gick verkligen jättesmidigt; tåget var i tid, vi tog pendeln ut till Ropsten och kom på en av gratisbussarna direkt till Lidingö. Väl där var det ingen kö vid nummerlapparna så det var bara att hämta ut den och sedan hade vi tre timmar på oss att döda. Jag var inne i Adidas båset men tyvärr var nästan allt jag vill ha slutsålt i storlek 34 (jag brukar ha 36 men Adidas är lite stora i storlekar). Det blev dock ett par snygga och lite galna tights som jag kan visa senare. 

 

Efter vi tittat igenom mässan drog vi bort mot startområdet och usch så kalla vi var då. Jag var riktigt glad att jag dragit på mig extra tröjor och varma jeans över löparkläderna för det blåste ändå rakt igenom. Det blev ombyte, sista förberedelser och sedan en lång väntan i världens längsta toakö...

 

Vid tjugo över två var det dags för uppvärmning för min startgrupp och jag hakade på, kände verkligen att jag behövde värmas upp lite för att kunna springa. Sedan gick startskottet och jag började...gå! Det var en vägg av människor runt omkring mig och jag kom igenstans. Alldeles för mycket folk och smala stigar och folk gick t o m uppför den första backen. Kände irritationen komma för jag ville ju pusha mig själv, inte ha en skön promenad runt.

 

Det blev inte bättre ju längre loppet gick utan jag fick helt enkelt bestämma mig för att vara jobbig och pusha mig fram genom massan. Det var bara att sicksacka, knacka folk på axlar och ta varje lite öppning och rusa förbi folk. Det var superviktigt att titta ner i backen för med så mycket folk kunde jag inte se när stenar och rötter dök upp och var hela tiden tvungen att fokusera på att inte snubbla när jag var ute i väggrenen och ville förbi. Det hjälpte inte heller att folk både gick upp och nedför backar så jag hade svårt att släppa på bromsen i nerförsbackarna vilket var synd. Nej, nu ska jag sluta att klaga. Man ska springa i sitt eget tempo men känns som det hade blivit bättre om det varit fler startgrupper. 

 

En bra sak med det hela var att jag fick extra energi av all frustration och verkligen tog i när jag hade möjlighet. Jag sket fullständigt i om jag inte skulle ha tillräckligt med kraft för backarna och det fungerade tur nog. Vid första vätskestationen tog jag en klunk vatten och sedan var det Aborrbacken, fick gå lite i början men sedan lyckades jag springa det mesta. Det flöt på ganska bra sedan till Karins backe där mina lår kändes väldigt krampaktiga men det gick bra ändå. Blev lite påfyllnad sedan med energidryck på nästa vätskestation och sedan sprang jag förbi så många jag kunde tills sista backen där jag tog i och sedan var det bara nedför och den här gången kunde jag släppa på bromsen och rusa fram. Blev en härlig spurt mot slutet där jag sprang förbi hela klungan in i mål. Kändes bra!

 

Lite sne blev jag att min tid igen blev 1:01 (1:01:14) men med tanke på alla backar och folk så tyckte jag ändå det var väldigt bra. Jag intalar i alla fall mig själv att hade jag haft möjlighet att springa i början så hade jag nog sparat in den minuten :P

 

Imorgon smäller det! Då är det dags för mig att åka in till Lidingö och springa Lidingö tjejlopp på 10 km. Jag känner mig mycket mer taggad och förväntansfull än jag gjorde förra helgen. Jag är fortfarande minst lika nervös men det känns spännande att få springa ett lite större lopp och få springa i så fin miljö. 

 

10 km banan kör samma bana som 30 km gjorde idag men vi kommer bara springa de sista 10 km. Vilket betyder av det jag läst att vi kommer få köra de värsta backarna, Aborrbacken följt av Karins backe. De kommer under de sista 5 km också vilket gör det väldigt svårt för mig att planera hur jag ska springa. 

 

Allt beror på hur jag känner mig imorgon men jag vill testa att ta i lite mer i början av loppet och hålla ett jämnare tempo än jag gjorde förra helgen. Då kändes det som jag tog det för lugnt i början och fick trycka på alldeles för hårt i slutet vilket gjorde att jag inte hade någon kraft kvar för backarna. Men det blir ju lite gamble om jag tar ut mig i början och sedan ändå inte har någon kraft att komma upp för backarna...

 

Men det känns spännande! Målet är bara att ta mig i mål även om jag måste gå men om jag hade kunnat få en tid under en timma så hade det varit lycka. Det enda som inte får hända (well...en av sakerna) i morgon är att tågen ställs in eller blir försenade...Det hände ju när jag skulle springa med Adidas triben så jag är lite extra nervös. Får helt enkelt hoppas på det bästa!

 

Nu ska jag vänta på att herrn i huset vaknar, sedan blir det lyxfrukost. Mmmmm...

Ikväll var det tänkt att jag skulle åka till Lidingö och shoppa loss på Lidingömässan (Adidas bås for the win!) men tibbe ville inte haka och jag kände inte direkt för att åka själv i mörkret och kylan så jag myste ner mig i soffan istället och tittade klart på Hemlock Grove. Hade en egen liten maraton, tror jag såg fyra-fem avsnitt på raken men jag var bara tvungen att se hur det slutade. Jag har väldigt svårt att se flera avsnitt av något på raken så det säger lite om serien.

 

För er som missat så är Hemlock Grove en Netflix serie och den är väl lite av en blandning mellan Twilight och True Blood med en gnutta Twin Peaks. Jag började titta på den för kanske två veckor sedan och hade jag dömt den efter första avsnittet så hade jag nog aldrig sett klart på den. Om jag ska vara ärlig så tyckte jag det var dåligt filmat, dåligt manus och inte de bästa rollprestationerna men ju mer jag tittade desto bättre blev den och till slut var jag helt fast.

 

Det blir ju bara bättre att en Skarsgård är med i serien också, Bill Skarsgård, och han känns mycket lovande. Är man sugen på en serie i ett lugnt tempo med en härlig mordgåta och lite övernaturligt så kan jag rekommendera den. Nu håller jag tummarna för att det blir en säsong två!

 

 

Nu när tibbe har varit lite småförkyld så har jag försökt hålla mig på avstånd men idag började jag känna tröttheten tätt följt av feberkänningar och huvudvärk med illamående och nu på kvällen kom halsonten. Typiskt! Jag har inte tid eller lust att vara sjuk just nu, jag som har massa roligt planerat i helgen. 

 

Min plan just nu är att intala mig själv att jag är frisk så kanske jag aldrig blir sjuk. Värt ett försök i alla fall :) Blir nog vilodag imorgon om jag inte känner mig bättre så jag orkar med resten av veckan.

 

Nu har jag gått två tredjedelar av terminen med MCWs löpskola. Bara två lektioner kvar, tiden går snabbt! Det var inget vidare väder ute utan var riktigt höstväder med kyla, blåst och regn. Var så skönt att komma hem in i värmen efter jobbet att jag nästan inte ville ut igen men efter lite push från Tibbe (tur att man har någon som pushar en) så drog jag på mig varma kläder och gick iväg till träningen.

 

Det blev mycket intervaller i snabbare tempo så jag glömde av kylan ganska snabbt. Pratade även lite med den snabbaste killen i klassen, han hade sett mig i lördags under Kung Björn loppet. Gissa hur det gick för honom? Han kom sexa bland killarna! Grymt imponerande! Han skulle springa lidingöloppet nu på lördag så jag håller tummarna. 

 

Slutligen måste jag visa den fina t-shirten vi fick idag. Kändes coolt när alla sprang i likadana tröjor!

 

Efter Kung Björn loppet hade de utlottningar och jag var en av de som vann! Jag vann en startplats till valfritt Lidingölopp nästa år så jag gissar att jag kommer vara där då :) Nu ska jag bara fundera på vilket av loppen jag vill springa....hmm....

 

Efter den senaste omgången tester på Hunter så tror veterinären att det är någon infektion i hans lever. Han har ett högt antal vita blodkroppar och celländringar i levern så det pekar mot det. Febern går fortfarande upp och ned och han är ganska slö så nu ska vi testa en ny medicin.

 

Efter loppet igår och lite vilande på soffan så hämtade jag den nya medicinen. Det är en stark antibiotika som han ska få i tre veckor som förhoppningsvis tar död på infektionen. Vi ska fortfarande ge honom febernedsättande men eftersom medicinerna kan reagera på varandra så ska vi ha lite extra koll på honom. 

 

Idag har jag sprungit mitt alldeles första lopp! Det var väldigt nervöst innan men sådan är jag alltid. Loppet började klockan tolv men jag var uppe innan åtta och åt en redig frukost så jag skulle klara mig genom loppet men förhoppningsvis inte känna mig spyfärdig. Sedan blev det testa kläder, stretch och foamroller, göra ordning sig och på med lite smink. Kändes konstigt att sminka sig innan ett träningspass men man vet ju aldrig om man kommer med på någon bild :)

 

Tibbe hakade med till loppet så vi cyklade upp genom stadsskogen och ut till OK Linné. Jag var väldigt nervös att ta ut mig för mycket i förskott här så vi cyklade väldigt lugnt och jag gick med cykeln upp för sjukhusbacken from hell. Men det var superväder idag! Soligt, varmt och bara lite blåsigt och halvkyligt i luften. 

 

På plats så steg nerverna och jag förberedde nummerlapp, tidchip och ställde mig i en lång lång toakö. Det fanns bara två toalettern på parkeringen så jag missade uppvärmningen men jag hann med god tid fram till startlinjen. Jag ställde mig ganska långt bak till höger och det var packat med folk. När startskottet gick så kom man inte framåt utan fick stå och jogga på plats ett tag innan det sakta började röra på sig. Tror det tog ungefär en halv km innan det började lätta upp och efter en kilometer var det inget problem att springa fritt.

 

Det kändes verkligen som jag sprang sist av alla. Det var väldigt många som sprang förbi mig i början men jag försökte hålla mitt eget tempo. Jag vet inte om det var för att jag var nervös men jag fick inte ner min puls alls...jag ville vänta tills pulsen låg på 170 men jag kom nog aldrig ner under 180 på hela loppet. Tror jag låg på mellan 180-190 under loppet. 

 

Jag skulle kunna skriva massa om hur allt kändes när jag sprang men de två sakerna som jag kommer ihåg mest var för det första en jättesöt katt som sprang med löparna en bit på vägen och den sköna känslan att jag kom ikapp alla som sprungit förbi mig i början och kunde springa förbi dem under de sista två kilometrarna. Okej, det tredje var hur slut jag var den sista biten för det var backar vägen tillbaka och det var inte kul att kämpa upp för dem...

 

Allt som allt en riktigt rolig upplevelse och jag kom på plats 103 av 127 tjejer i min klass på tiden 1:01:02. Jag är superglad! Innerst inne hade jag velat lyckas springa in på under 60 minuter men jag är inte på den nivån ännu. En sak i taget, målet var som sagt bara att ta sig i mål.

 

Imorgon ska jag springa mitt alldeles första lopp! Det är Kung Björn loppet här i Uppsala på 10 km som man springer runtomkring Hågadalen. Känner jag mig redo? Är jag taggad? Tror jag att jag klarar mig skadefri?

 

Svaren på alla frågorna är nej, så munter är jag ;) Det har varit lite mycket på senaste så orken och viljan finns inte riktigt där och benen har krånglat senaste veckan. Men tänker jag försöka? Yes!

 

Jag hoppas på fint vädet och enda målet är enbart att ta mig över mållinjen. Tiden spelar ingen roll och jag får springa, gå eller krypa. Bara jag tar mig i mål!

 

Jag skrev inget igår och var lite fram och tillbaka om jag skulle skriva något idag. Jag tror vi alla i hushållet är ganska utmattade med allt som hänt på senaste tiden. Hunter går upp och ned i temp hela tiden och ligger just nu på 40,2. Ikväll tog vi nya tester så nu blir det mer väntan..förhoppningsvis får jag reda på något i morgon men det kanske blir nästa vecka. 

 

Visar testet negativt så kommer vi börja ge en stark antibiotika i minst tre veckor för att se om det kan få bort vad nu det kan vara som påverkar Hunter. Imorgon har han varit sjuk i en månad så jag hoppas det hjälper. Han har i alla fall inte blivit värre så det är bra.

 

 

Jag drog mig för att gå på löpskolan idag. Det var mörkt, spöregnade och jag ville mest bara hem och gömma mig under täcket på soffan och sova. Det hjälper väl inte att jag sitter och googlar hela tiden på kattsjukdomar och hittar det ena värre än det andra. 

 

Men så tänkte jag äsch, det är bara en timma. Jag fick rota en del i garderoben för att hitta lite varmare löparkläder och sedan bar det iväg. Idag var det fokus på intervaller och herrejäklar vad jag körde slut på mig. Det var nästan så jag trodde att jag skulle spy efter sista men det kändes skönt att kunna ta i lite och jag märker att jag faktiskt blir lite snabbare. Eller jag vet inte om det är snabbhet men kanske uthållighet. 

 

De första intervallerna låg jag lite bakom gruppen men sedan sprang läraren bredvid mig och då var det bara att höja tempot (han är ju ändå 1,90 lång!) och då kände jag att jag klarade mer och mer och de sista fyra intervallerna var jag först bland tjejerna och lyckades t o m springa förbi killarna. Var bara Ola som slog mig!

 

Det var helt klart värt spykänslan :) Kändes riktigt skönt att börja se lite resultat av all träning. På vägen tillbaka fick jag någon konstig smärta i baksidan av vaden så jag kunde inte jogga, gäller att vila benen imorgon och köra massa stretchning och foam roller så det försvinner.

 

Så är det lite med Hunter nu. Febern kom tillbaka igen i helgen och gick ända upp till 40,9 grader. Då ville han inte ens resa sig upp för att äta längre så vi ringde veterinären igår som sa att vi skulle börja med febernedsättande igen.

Vi har gett honom det igår och idag och han verkar lite bättre nu och ligger för tillfället på 39,4 grader vilket kanske är lite högt men fortfarande okej för katter. Men det som börjar sjunka in nu är det kanske är något mer än bara en infektion. Känns ju väldigt konstigt att det håller i sig så länge och efter att ha pratat med veterinären idag känner jag mig ännu mer orolig. 

Tror oron börjar vandra ner mot magen också för jag har haft hemska kramper som kommer och går men det är ju svårt att inte tänka på det. Men en sak i taget, imorgon bitti ska vi iväg igen till UDS för att få hans hjärta undersökt så vi i alla fall förhoppningsvis inte behöver oroa oss för den biten något mer. Sedan ska jag prata med veterinären igen så får vi se om hon har några nya idéer.

Det blev en tur till HM i veckan för att titta på lite varmare löparkläder nu inför hösten. Jag köpte pannband (som jag redan börjat använda), mössa och handskar. Allt med reflexer också som behövs i mörkret! Bästa med handskarna är att de har touchscreen yta, vet inte hur många gånger man svurit och behövt ta av sig handskarna i kylan. Bara att svara i telefon är ju helt omöjligt med vanliga handskar på.

 

Ser fram emot att testa allt!

 

Jag har helt missat att Natalia Kills släppt ett nytt album! Jag älskade hennes låt "Zombie" från det gamla albumet men den skivan associerar jag med LA för jag lyssnade som mest på den då. Kan inte riktigt lyssna på den längre för får den där "jag är ensammast i världen" känslan då....blir bara konstigt och deppigt. 

 

Jag har bara lyssnat lite igår men än så länge är låtarna "Problem" och "Rabbit Hole" bäst. 

 

 

Imorse innan jobbet blev det en lite kortare springtur. Jag brukar gilla att ha längre pass egentligen och i skogen men nu var jag nyfiken på hur bra jag kunde springa milen och om jag kunde lyckas att springa konstant utan att stanna. 

 

Jag satte klockan på 05.45, upp och på med löparkläderna och ut i dimman! Det var superfuktigt, dimmigt och ganska kyligt ute men det kändes ändå ganska mysigt. Jag funderade lite på hur jag skulle springa medan jag cyklade in mot stan och det fick bli den vanliga rundan i stan som ger en blandning av asfalt, grus, stigar och lite gräs. 

 

Jag började i ett lugnt tempo och höll pulsen under 170 så bra det gick och när jag var varm försökte jag hålla mig runt 6 min per km men det gick mellan 5.30 till 6.30 beroende på terräng och hur trött jag var. Pulsen kunde springa iväg till 180-185 ibland men då saktade jag ner lite för att få lite nya krafter och ta några djupa andetag. 

 

Det gick ganska bra fram till den 7 km då jag började känna mig rejält trött i benen men det var bara att sakta räkna ner distansen medan jag var påväg tillbaka till jobbet. En liten liten ekorre på vägen blev en bra distraktion ett tag (jepp, jag är typ "Fan, jag orkar inte...oh, squirrel!") men de sista 0,5 km kunde jag trycka ur den sista energin och lyckades springa milen på en timma!

 

Det kändes bra! Nu vet jag i alla fall att det går även om det var jobbigt. Lite jag lärt mig för nästa gång är att inte springa på tom mage när jag ska pusha mig, hade inte så mycket energi att ta ifrån. Sedan skor...jag älskar mina Saucony skor och de är jättebra på stigar och grus men på asfalt känns de verkligen stumma och stegen blir väldigt tunga.

 

Igår åkte vi iväg med Hunter till UDS (Uppsala djursjukhus) och gjorde ett ultraljud av buken. Hela upplevelsen var lite surrealistisk med en utslagen katt, dämpad belysning, veterinärer som pratade polska och gnäggande hästar i rummet bredvid. 

 

De sövde honom och rakade magen och gick sedan igenom allt men hon kunde inte hitta något tydligt. Det enda var lite celländringar i levern och några andra småändringar i bukspottskörteln och magen. Men som sagt inget konkret...

 

Det som är tur i alla fall är att han börjar bli piggare igen och febern har gått ner. Så sålänge det här håller i sig är det bara hjärtundersökningen kvar och sedan får det räcka. Det gäller bara att vi håller ett öga på honom och tar tempen regelbundet ett tag så den inte kommer tillbaka igen. Nästa steg då är lever biopsi och det vill jag inte utsätta honom för i onödan.

 

Allt som allt gick han ner från 6,2 kg till 5,7 kg under dessa veckor och hade feber på mellan 39,4 till 40,8. I tre veckor! Usch, jag hade inte klarat av att ha feber så länge...

 

Det har varit så mycket med Hunter på senaste och all oro och stress har gjort mig helt orkes och viljelös. Vi trodde att han äntligen var på bättringsvägen och testerna visade negativt men så i helgen kom febern tillbaka och han blev riktigt hängig. Vi pratade en del med veterinären och bokade in tid för röntgen av organen men igår var han så dålig att han inte ens kom och hälsade på oss när vi kom hem så vi fick en akuttid idag. 

 

Blev att skippa äta lunch idag och så åkte vi in med honom. De ville ha kvar han för tester så han fick ligga inne hela kvällen. Var riktigt tomt att vara hemma utan honom och det kändes inte bra. Jag var precis och hämtade honom och pratade en del med veterinären och hon hade inte kunnat hitta något på röntgen förutom att han hade lite förstorade njurar så nu väntar vi på att få akuttid för ultraljud på UDS. 

 

Får på ett sätt hoppas att de inte hittar något för då kanske det bara är en envis infektion. Det är bara så jobbigt att inte veta och gå och vänta. Har liksom fått en knut i magen som är en gnagande oro. Jag vill bara ha min Hunter tillbaka.

Det var riktigt Silent Hill dimmigt och kusligt när jag gick till gymmet igår morse. Hjälpte inte att det var ganska folktomt både utomhus och på gymmet. Fast det var ganska mysigt ändå att ha en sådan vy medan man tränade. Jag var alldeles för trött ändå för att faktiskt vara rädd och när man kommer igång med vikterna så har man fullt upp med att fokusera. 

 

Nu är det gjort! Jag var hos frisören idag och klippte av en bra bit av håret och tonade det till brunt med lite slingor i. Jag har nog inte varit brunhårig på år och dar så det känns väldigt annorlunda att se sig själv i spegeln. Men det är roligt med förändring och lite mer höstkänsla!

 

När jag är ute och springer ser jag så många hagar med stora och ståtliga hästar. Samtidigt ser jag många ridstigar i skogarna och det har verkligen fått mig sugen på att rida igen. Jag kan inte rida men jag gick ett par ridkurser som liten och kommer ihåg att det var väldigt roligt. Problemet nu är bara att jag är allergisk både mot deras mat, dammet och pälsen...så jag kan inte spendera massa tid i ett stall. 

 

Det är inget jag kommer satsa på nu och lägga tid och pengar på men det hade kunnat vara en tanke för nästa sommar. Bara att få testa att faktiskt rida i skogarna och känna friheten och kraften i hästen.

 

Jag vet att jag är väldigt känslig mot gluten, socker och/eller tillsatser. Jag vet inte exakt vad jag är känslig mot och inga tester har visat något men jag har lärt mig att vara försiktig med vad jag äter. Eller någorlunda i alla fall...helgens fest av bröd, kakor och annat onyttigt var inte smart. Det var nära att jag hade en allergisk reaktion inatt och idag har jag fått ta en tupplur för jag hade så ont i magen. Kände mig varm, huden kliade och var superkänslig och sedan en fint uppsvälld mage.

 

Får hoppas nu att jag inte får en allergisk reaktion inatt för nästa vecka får det bli ändring. Kommer inte bli kul men känner att jag måste testa att kapa gluten ett tag för att se om det hjälper. Kommer sakna mitt surdegsbröd :/

 

Vilket väder det har varit i helgen! Igår var det så fint så när jag kom hem från löprundan blev det frukost på balkongen. God juice och surdegsbröd med ägg, mums! Vi tog även ut katterna i sele och så satt vi allihop på balkongen i solen. Efteråt satt jag och läste en stund tills det var dags att ta itu med to do listan. Kändes nästan som semester igen!

 

Igår morse körde jag veckans långpass som egentligen inte blev så långt men är det över en mil så känns det för mig fortfarande som ett långpass. Det var superfint väder och solen höll på gå upp på morgonen. Det blev ett sådan harmonisk känsla när man såg solstrålarna lysa in mellan träden och det var ganska folktomt så det var bara jag och skogen. Älskar det!

 

Jag sprang mot Hågadalen och den här gången var det inga problem att hitta. Jag sprang in i skogen och följde den här gången de lite större stigarna som också var skyltade. Det var lite läskigt att springa i en ny skog så jag kunde inte hjälpa att titta bakåt då och då så jag inte var förföljd men vid den här tiden var det ganska mycket folk ute och flera som rastade sina hundar så det kändes lite lugnare. Jag bestämde mig även för att stänga av min podcast och bara springa...utan musik eller något...för att testa och det fungerade förvånansvärt bra. Jag blev inte uttråkad utan det gav mer möjlighet att titta omkring och bara njuta av den vackra miljön.

 

Jag kom ut ur skogen och började springa tillbaka mot stan och hittade Hågahögen som Frida pratat om. Jag fortsatte in i någon hage och hittade t o m Kung Björns bro! Nu började hela vägbeskrivningen från Frida falla på plats och efter bron var jag tillbaka vid hagarna precis vid Stadsskogen. Så nu vet jag hur jag ska springa för att kunna springa ett varv runt allt! 

 

Allt som allt blev det 13,56 km på 1 timma 31 minuter enligt min Garmin. Det tillsammans med rundan i torsdags och löpträningen i tisdags gör att jag kommer över 22 km och har avklarat veckans utmaning! Nu kommer det nog inte bli något långpass på ett par veckor utan det kommer bli mer fokus på intervaller, backar och milen. Får se hur det går!

 

Våra söndagar brukar alltid vara fixardagar där jag skriver inköpslista, åker och handlar mat och sedan lagar allt för veckan. Men nu blev det idag istället, känns nästan som jag fått en extra dag på helgen! Jag har fixat lunchen för nästa vecka som blir tonfiskbiffarna med haricot verts och sallad, middagar som blir chili och det blev hela fyra versioner av chilin! En med svarta bönor, en med kidney, en med kikärtor och en med vita. Får se vilken som blev bäst! Jag har även fixat efterrätter som blev ett nytt nyttigare recept på äppelkaka. Kan återkomma med receptet om det blev gott.

 

Bästa av allt var att kunna plocka chili och grönsaker från odlingen på balkongen. Kändes bra!

 

Det behövs nu för att samla krafterna inför morgonens löppass, nu kör vi!

 

 

Den här toppen köpte jag på VIP morgonen på HM. Jag gick förbi den först för den såg bara ut som en vanlig svart top men när jag såg den på Frida så ångrade jag mig. Köpte den utan att prova men den satt väldigt bra. Toppen har inlägg så jag kan faktiskt ha den utan träningsbh under (utan att varken flasha eller bli helt platt). Ryggen är nog det snyggaste så då vill jag inte förstöra det med en bh under. Hade den funnits i andra snygga färger hade jag köpt allihop!

 

Den här veckan har blivit lite knasig och jag har fått flytta om en del i träningsschemat med tanke på Hunter och löpskolan. Men idag blev det äntligen ett riktigt löppass på lunchen! Jag ville springa en mil men mina ben kändes tunga och jag hade inte lika mycket ork så det fick bli det jag hann under lunchen. Det blev i alla fall en skön tur i Stadsskogen i riktigt varmt och soligt väder. Samtidigt betade jag av nära på 8 km av veckans utmaning!

 

Nu är min nya träningskompis här! Min första alldeles egna gps klocka. Jag har varit lite fram och tillbaka om jag verkligen ska skaffa en, både om jag verkligen behöver en och så är de väldigt dyra, i alla fall de jag tittat på. 

 

Jag använder Runkeeper på telefonen och så fick jag ett pulsband som man kopplar in till det som jag tycker fungerar väldigt bra. Men när det spöregnar ute eller om man vill träna intervaller så vill jag ha lite mer direkt feedback. Gärna en som inte stör det jag lyssnar på heller. 

 

Jag läste runt en del om olika och jag föll ganska snabbt för Garmin Forerunner serien. Jag hade kunnat tänka mig 310an men eftersom den ligger på över 2000 kr så blev det 305an. Problemet var bara att den inte tillverkas längre men jag hittade en på blocket och med lite hjälp från min mamma så kunde hon hämta och skicka över den till Uppsala. 

 

Jag sprang med den förra veckan och den fungerar väldigt bra! Måste bara läsa på om alla funktioner men de vanliga funktionerna var enkla att få igång. En sak som kan vara bra att veta om man är ganska liten som mig är att pulsbandet är alldeles för stort (den hänger nere vid magen) men jag sätter fast den under träningsbhn och den satt stilla även när jag var ute och sprang i två timmar. Armbandet jag fick till den var i storlek L så den sitter inte ens i närheten av fast på armen men med vindjacka och svettband så fungerar det ändå. Kommer nog köpa ett nytt armband senare men det kan vänta. 

 

Ikväll hade jag mitt första löpskolnings pass! Det är crossfit gymmet MCW som håller i det och vi kör i närheten av där jag bor i Fålhagen. Väldigt nära och behändigt. 

 

Det blev introduktion och sedan lite löpteknik där coachen Oscar gick igenom löpsteg och vad man ska tänka på. Passet avslutades med ett test, vi skulle springa så snabbt som möjligt två varv över fotbollsplanerna. Vi kommer göra om det igen i slutet av kursen så kan vi förhoppningsvis se en förbättring.

 

Jag låg såklart sist av alla men tyckte ändå jag började komma ifatt mot slutet. Springa snabbt är jag inte bra på så ska bli intressant att se om jag kommer förbättras under kursen. Jag var i alla fall helt slut efter passet!

 

 

 

Den här veckan har jag fått lägga om min träning så det fick bli gymträning i ottan på måndag morgon. Det var lite svårt att komma upp ur sängen när det var mörkt och spöregnade ute men när jag väl gick till gymmet i det lite kallare höstvädret så vaknade jag till.

 

Det blev tio minuters uppvärming på löpbandet i stegrande tempo medan jag tittade på Stargate Atlantis...nu när jag är på gymmet två dagar i veckan så känns det nästan som jag följer serien. Tror inte uppvärminingen skulle vara lika rolig utan den :P

 

Sedan blev det fokus på armar i 40 minuter i ett tidvis tomt rum! Tjejernas friviktsrum är ganska tomt på morgonen eftersom de flesta kör kondition. Sådan lyx att inte behöva vänta på något och ha all plats i världen. Får hoppas det håller i sig hela hösten!

 

Slutligen blev det massa stretch, speciellt i vaderna som fortfarande är helt stela och ömma sedan löpningen i lördags.

 

Vi tog tempen på Hunter imorse och han log fortfarande på runt 40 grader så tibbe vägde honom och han hade gått ner ytterligare till 5,9 kg. Det är egentligen den vikten han borde ha men han har inte vägt så lite på ett bra tag. När jag kom till jobbet var det bara att ringa veterinären igen och höra vad vi borde göra. Hon lät ganska oroad att febern fortfarande var kvar så vi fick en akuttid vid lunch. 

 

Vid lunch cyklade vi hem och hämtade Hunter och sedan körde vi bort till veterinären. Den här gången hade vi en veterinär som var väldigt lugn och snäll mot Hunter och verkade väldigt påläst. Hon tog tempen och vägde honom igen och det stämde överens med det vi tagit. Sedan gjorde hon en nogrann undersökning av hans kropp och lyssnade på hjärta och lungor. Hon kunde höra blåsljudet på hjärtat också så nu har vi det bekräftat.

 

Därefter blev det ett nytt blodprov och den här gången fick vi vara där och det gick mycket bättre. Hon var lugn och även om Hunter fräste och försökte bita så var det inte alls samma skrik som förra gången. Han fick däremot ha på sig en krage men det behövdes när han försökte bitas, han är ju inte som Yuki som knappt nuddar en utan han biter hårt.

 

Nu kommer vi till problemet...eftersom de inte kan hitta några typiska symptom så kan de inte utesluta många sjukdomar och då blir listan lång. Därför måste de skicka blodproven till Tyskland som har bättre labb så vi kommer få vänta några dagar på resultat. Sedan får vi se vad som händer efter det...kanske blir mer tester. Jag hoppas han blir bättre snart...när hon började prata om leukemi och aids så blev det alldeles för verkligt.

 

Hunter fick mer vätskeersättning så nu är det bara att vänta. Jag kan inte påpeka igen hur viktigt det är att ha sina djur försäkrade, att skicka blodprover utomlands är inte det billigaste. 

 

Springa 22 km under veckan! Känns som jag borde klara det även om den här veckans träning kommer vara lite annorlunda. Vilka är på?!

 

I lördags efter att jag tagit en liten tupplur för att återhämta mig från löprundan så cyklade Tibbe och jag in till stan för att titta runt lite på Bondens Marknad som skulle vara uppe vid slottet. Det var ganska litet men vi gick runt ett tag bland de olika stånden och testade en blandning av korvar, ostar och syltar. Vi köpte inte med något hem men jag pratade med ett stånd som brukar stå vid centralen på fredagar och de säljer rabarbersylt! Yay! Måste gå dit någon fredag och testa. Har verkligen saknat det sedan Frankrike i somras. Rabarber är nog min besatthet för den här sommaren :)

 

Innan vi drog köpte vi fika och satt och njöt. Riktiga donuts som doppats i socker, så det ska vara. 

 

Hunter verkar må lite bättre sedan vi var hos veterinären. Vi ger honom piller på morgonen och kvällen med den gamla pillersprutan som vi köpte när vi behövde ge Yuki p-piller. Han är väldigt lugn så det går förvånansvärt bra. En gång om dagen ska han även ha flytande smärtstillande men vi har en spruta till det också så det går ner. 

 

Han äter lite bättre och kommer och gosar men annars har han inte blivit piggare. Ligger mest och sover hela dagarna...men det är ju såklart det man ska göra när man är sjuk. Tror vi får ta tempen på honom igen men så länge han inte har feber så är det nog bara att vänta ut det. 

 

Igår blev det ett långpass som heter duga! Jag satte klockan ganska tidigt (men vaknade ändå innan den) och åt en liten frukost innan jag körde lite stretchning och drog på mig kläderna. Tycker att jag märkt de senaste gångerna att jag blir så himla hungrig när jag springer länge så ville testa att springa med lite mat i magen. 

 

Jag cyklade in till stan och dumpade cykeln där. Gäller att planera i förväg så man enkelt kan komma hem med frukosten efteråt :) Sedan var det bara att börja springa och nu tänkte jag att jag skulle följa Fridas råd att verkligen ta det lugnt i början. Jag joggade väldigt försiktigt upp för mördarbacken vid sjukhuset och sedan in i Stadsskogen. Redan där märkte jag att jag kände mig starkare än vanligt och inte det där vanliga jag vill dö och spy samtidigt känslan. Pulsen gick heller aldrig över 180 utan det kändes som jag mer låg runt 170 hela tiden. 

 

Jag kom ihåg ganska bra hur vi sprang dagen innan (guld värt Frida!) och kom fram till hagarna på andra sidan skogen. Sedan blev det lite trixigare och jag sprang fel en gång och en gång fick jag fråga en äldre herre om jag var på rätt väg men jag kom till slut ut ur hagar och skog och fram till vägar igen. Här tror jag att jag var vid Kung Björn bron och fortsatte i Hågadalen...tror jag var i Hågadalen i alla fall :) Det var väldigt fint och jag sprang till någon skog vid ett naturreservat men här var jag helt lost. Jag har för mig att jag skulle hålla till vänster så jag sprang in på något som kanske skulle kvalificeras som en stig men ett träd hade fallit ner och blockat vägen och sedan var det ett halt berg ner. 

 

Njae...här fick äventyret ta slut. Hade redan sprungit 8 km och kände mig trött och stel i benen. Egentligen hade jag velat springa runt så jag kommit tillbaka till Stadsskogen med en annan väg men det fick helt enkelt bli att springa tillbaka samma väg för att vara på den säkra sidan. Förvånansvärt nog hade jag fortfarande kraft att ge så jag kunde klämma på och höja tempot på vägen tillbaka. 

 

Totalt blev det 16,12 km på 2 timmar och 2 minuter (runkeeper visar lite annorlunda)! Trodde aldrig att jag skulle orka springa så långt någonsin i mitt liv så jag var bra stolt :) Fick bli lyxfrukost med forsa bröd och moejoe juice när jag kom hem. Men det tycker jag att jag var värd.

 

Nu är äntligen paprikorna på balkongen redo att ätas. Tycker de blev väldigt fina så det blir gott till luncherna nästa vecka!