Nu känner jag mig äntligen tillbaka i samma form som jag var med löpningen innan semestern. Det känns fortfarande tungt att springa snabbt och knäna kan bli stela om jag pushar för mycket men idag var jag äntligen tillbaka på att kunna springa runt 8 km på 50 minuter. Det kändes bra! Eller efteråt i alla fall :) Jag tog i lite för mycket i början och underskattade vädret så jag var helt slut och supertörstig mot slutet. Dumt av mig att inte ta med mig vattenflaskan.

 

Jag ska springa på onsdag igen och får se vad det blir. Beroende på hur jag känner mig från styrketräningen imorgon så kan det antingen bli intervaller, backträning eller ett lugnt kortare pass.

 

Idag nådde jag en milstolpe, jag sprang äntligen milen utan smärta i knäna! Planen var att bara springa åtta km men det kändes så bra så jag fortsatte och när jag kom hem så hade jag sprungit 10,30 km. Det känns som att jag hade kunnat springa mer men det är bättre att ta det försiktigt. Knäna började kännas lite stela mot slutet och jag var jättehungrig.

 

Jag sprang längs med ån här i Uppsala och det var grusstig i princip hela vägen vilket kändes mycket bättre för bena att springa på. Efter fem km fick jag vända om och springa tillbaka, jag trodde att stigen skulle ta slut men den bara fortsatte. Hade varit intressant att se hur lång den är men det får bli vid ett riktigt långpass. Det var i alla fall skönt att det var massa folk ute som gick med hundar, tog powerwalks eller var ute och sprang. Frida hade berättat något om något mentalsjukhus i närheten där hon blivit förföljd så jag var rejält nervös i början (när man inte har legitimation på sig heller så undrar jag alltid hur lång tid det kommer ta innan någon kan identifiera mig). 

 

Men allting gick bra, supermysig väg att springa, bra för bena och jag hittade t o m en backe som jag både lyckades springa upp och nedför. Jag ska egentligen inte springa nerför med mina knän men de kändes starka och det gjorde inte ont. 

 

Jag känner mig i alla fall superglad! Nu kanske jag äntligen kan sluta oroa mig och bara springa för att det är roligt och jag mår bra. Milen under en timma nästa? Hoppas det!

 

Det är knappt så jag klarar att skriva det här inlägget. Min PT körde verkligen helt slut på mig idag och jag är helt skakig och svag. Armarna känns typ som spagetti tegelstenar. Inte för att klaga för jag har verkligen fått en bra träning men nu ser jag fram emot att lägga mig i sängen och läsa lite. Ska bara lyckas ta mig dit...

 

Idag blev det ett nytt pass med min PT. Vi körde igenom kroppen men la på lite mer vikter och testade lite nya övningar. Vi kom fram till att jag är väldigt stel och behöver öva mer på att bli lite mjukare och rörligare och så behöver jag verkligen träna mer armar för det är pinsamt hur lite jag orkar lyfta. 

 

Vi körde marklyft den här gången, var ett tag sedan jag körde den sist. Jag har riktigt svårt att få in bra teknik och direkt när vi lägger på vikt så tappar jag tekniken efter fem repetioner och istället lyfter mer med ländryggen vilket kan bli dåligt. Blir massa nötande så jag får in tekniken!

 

En sak jag var stolt över var att jag för första gången kunde göra utfall bakåt med två stycken 8 kg vikter men det behövdes mycket pushande för att jag skulle göra alla repetioner för det var tuuungt. Kul pass i alla fall och när jag kom hem blev det massa stretchning och foam roller. Båda mina knän och lår är superstela nu så får nog bli att köra morgon och kväll ett tag om jag ska kunna springa.

 

Han heter Nathan och är en jättesmidig vattenflaska som jag trär över handen. Det räcker att bara trycka lite lätt så får jag ut vattnet, jättesmidigt att inte behöva skruva av eller dra upp något lock. Skönt också att jag inte behöver hålla i den så jag kan slappna av i handen. 

 

Han fick följa med ut på rundan i lördags och behövdes verkligen när det var så varmt. Jag köpte den på Löplabbet för 150 kr, känns som en bra investering.

 

Idag började jag dagen med en skön springtur. Innan jag stack ut försökte jag leta upp lite nya områden att springa i med helst grusunderlag och i närheten av skog och parker. Jag kom fram till att det inte finns något sådant i närheten av där jag bor så det fick bli en cykeltur upp till Stadsskogen som jag sedan sprang runt. 

 

Det var nog tur att jag valde att springa i skogen för det var riktigt varmt och soligt. Det var 28 grader utan några moln så det var skönt att kunna springa med skydd från träden och lite svala briser. Allt som allt blev det 5,55 km på 50 minuter, inte alls en bra tid men jag tog det lugnt och försökte lyssna på kroppen. När jag kommit runt det första varvet var båda knäna ganska stela så då kände jag att det var bäst att stanna så jag inte gör saker värre.

 

Under löpturen lyssnade jag på en ny podcast jag hittat; "Möt löparen" av Marcus Åberg. Riktigt intressant och inspirerande att höra olika löparprofiler berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Me like! 

 

Resten av dagen har det mest blivit ärenden men vi passade på att njuta av en glass i den varma solen. Jag tog för en gångs skull en Magnum, jag har aldrig gillat de glasserna men vit choklad med jordgubb lät för gott för att säga nej till. Den smakade ungefär som min vita choklad med just jordgubb som jag älskar så helt okej men jag förstår inte hur någon kan lyckas äta upp en hel sådan där själv. Blev helt illamående efter hälften...

 

Nu har jag äntligen kommit igång med styrketräningen igen och det känns skönt. Jag kunde konstatera efter mitt PT pass i tisdags att jag förlorat i överkropps styrka men faktiskt var starkare i benen än innan. Antar att löpningen hjälper till där. 

 

Vi körde ett lättare komma igång schema men det var ändå tillräckligt för att mörda min kropp. Fokusen handlar på att få en bra helkroppsträning som stärker speciellt mina ben och höfter för att klara av att springa utan skador. Därför blir det många övningar där jag tränar ett ben åt gången för att verkligen komma åt rätt muskler och stärka upp båda benen lika. Annars blir det lätt att man tar i lite extra med det starkare benet, vilket är mitt högra. Det blir också en del fokus på balans så jag inte börjar vika in mitt vänster knä när jag springer.

 

Jag körde samma pass idag igen och det var inte enklare den här gången! Svetten rann ner för ansiktet och håret stod åt alla håll men jag var princip ensam i friviktsrummet så då kan man se hur galen ut som man vill. 

 

Från nästa vecka är det tänkt att vi ska köra två gånger i veckan och lägga på vikter så får se hur det går. Ska bli spännande!

 

Igår blev det min första springtur här i Besancon. Jag var ganska nervös innan eftersom jag inte har något internet och vi hade en tid att passa på morgonen så jag ville verkligen inte springa vilse. Men jag tog det hyfsat säkert och sprang nästan bara en gata hela tiden och vände sedan om och sprang samma väg tillbaka. 

 

Det var skönt att få röra på sig lite och det blev ett bra pass. Besancon ligger i en dal och tibbes mamma bor på ena berget så det blev definitivt en del uppförs och nerförsbackar. Hela första halvan av turen gick uppåt berget mot en skog. Jag sprang med en jättefin utsikt över staden och skogen....eller förutom en död katt som låg vid vägkanten. Usch, stackarn :/

 

Jag sprang in en liten bit i skogen och det var väldigt fint men också ganska läskgt. Helt tomt på folk förutom en halvläskig kille som mestadels gick och sedan gick rakt in i buskaget och bara försvann. Jag började fundera lite på att om något skulle hända mig när jag springer i ett annat land utan ID...hur lång tid tar det innan jag identifieras?

 

Äsch, bara mina tankar som spökar :) Turen gick bra och det var nerförsbackar hela vägen hem. Jag sprang förbi ett bageri och lyckades köpa våran frukost helt på franska innan jag gick tillbaka till lägenheten!

 

Idag är jag ledig och kände då för att testa att springa lite längre när jag inte hade någon tid att passa. Jag tog en liten sovmorgon och sedan hoppade jag glatt ur sängen för att komma ut och röra på mig i det fina vädret. Jag verkligen älskar att springa och älskar den upprymda känslan man har innan att man knappt kan bärga sig utan bara vill komma ut så snabbt som möjligt. 

 

Men lite prepp måste man ju göra. Idag blev det solskydd över hela kroppen, allergitablett, astma medicin och den vanliga stretchningen. Jag märker verkligen skillnad med att springa med och utan astma medicin. När jag använder det kan jag flyga fram och ta djupa andetag, om jag skippar däremot så springer man med ett tryck över bröstet och spelar ingen roll hur stora andetag man tar för man får inte in någon luft. 

 

Idag testade jag även mina nya korta shorts från Craft. Gillar outfiten med den tillhörande linnet och det var skönt i värmen. Sedan att jag visar alla mina blåmärken och ärr, kritvita hud och det eviga dallret sket jag i. Jag fick varva löpning med gång för det kändes lite stelt i knäna...jo, båda knäna nu :/ men det gjorde i alla fall inte ont. Jag sprang igenom, fålhagen, sala backe, årsta och sedan genom bondgårdarna vid skölsta och vallby. Där vände jag om och tog en annan väg hem. Solen sken, det blåste svalt, jättefin miljö och lyssnade på podcasts. Tog även med mig en protein bar som jag mumsade på de gånger jag gick. 

 

Allt som allt blev det 11,73 km på 1 timma och 30 minuter och jag är riktigt nöjd. Det är inte snabbt men att ens kunna klara en mil med mina knän är jag överlycklig över. Jag lärde mig också att jag föredrar att springa på grus än asfalt. Känns som stegen blir stå stumma och hårda på asfalt och då är det lätt att börja vingla med knäna. 

 

Idag hade jag min första träning efter att ha varit sjuk i över en vecka och första styrke passet på nog bra mycket längre. Jag gick verkligen och drog mig för det innan för jag hatar att börja om från början igen men nu efteråt är jag glad att jag gick dit. Vilken euforisk känsla! 

 

Min PT utformade ett litet cirkel pass med mycket fokus på bak och stabilitet och sedan körde hon hårt med mig. Ingen vila utan gick mellan de olika övningarna och nästan bara kroppsvikt. Svetten bara rann och jag var helt skakis men jag tyckte ändå att jag körde på ganska bra. Kände mig helt sprallig och glad efteråt och nu längtar jag till mer träning igen!

 

Imorse blev det min vanliga springtur ute men denna gång var det premiärtur att springa utan långärmat! Kändes riktigt skönt och lite svalare men mest kändes det som att sommaren är nära nu. En nackdel jag har märkt dock är att ju mer grönska det kommer desto mer creepy saker hänger i träden. Jag freakade ute tre gånger under turen då jag var säker på att jag sprungit in i en spindel eller ännu värre ett spindelbo och fick göra någon panikartad veva med armarna och gå igenom håret och kläder. Usch...kändes som det kröp på hela mig efteråt.

 

Min plan för resten av veckan var att springa på söndag igen och satsa på en längre tur men det verkar tyvärr som Tibbes förkylning har nått mig nu också. Så det får bli vila tills halsontet försvunnit i alla fall. Men jag tänker inte bli sjuk, jag vägrar!

 

 

För min joggingtur imorse hade jag bestämt mig att jag skulle springa snabbt, eller snabbare än jag brukar i alla fall. Jag pratade med en kollega som går snabbare än jag joggar och då kände jag att det nog är dags att ta i. Mitt knä fungerar hyfsat nu om jag bara passar mig så nu kan jag inte bara ta det lugnt för säkerhets skull utan satsa på att pusha mig lite. Snart kommer jag ju bli omgången av gamla tanter om jag fortsätter i samma tempo (detta händer faktiskt mig när det är halt ute).

 

Jag började i hyfsat lugnt tempo och sedan ökade jag mer och mer ju längre jag sprang. Som bäst kom jag upp i ett tempo av 5:54 min/km men jag kan sammanfatta den här turen i två ord; inte kul! Det var otroligt ansträngande och jag kunde inte bestämma mig om jag skulle spy eller svimma men det kändes inte bra och jag fick verkligen arbeta mot mitt eget psyke som bara ville stanna hela tiden. Och ändå så blev det inte så snabbt. Jag sprang 6.81 km på 44 minuter men mitt mål var att springa 7 km på 40 minuter. 

 

Jag fick dock inte ont i knät när jag sprang men jag kunde känna hur svag jag var. Nu resten av dagen har jag varit öm i båda knäna så jag tror jag saknar en del styrka för att kunna pusha så här mycket just nu. Well, jag har funderat på en plan för att lite långsammare och förhoppningsvis med mindre blodsmak bli bättre. 

 

Mina tre springturer i veckan kommer nu delas upp i ett längre pass där jag springer i lugnt tempo och satsar på att springa längre avstånd, ett intervallpass där jag blandar vanligt tempo med snabba spurter och ett kortare pass där jag springer i snabbt tempo. Hade gärna velat testa ett terräng pass också men det får bli längre fram. Ska bli spännande att se om detta hjälper min kondition!

 

Morgonens löptur blev inte alls som planerad. Min plan var att bli klar med turen lite tidigare än vanligt så jag skulle kunna göra iordning mig tidigare. Jag var på jobbet kvart i sju och startade min tur fem minuter senare. Förutom att det var mulet och regnet hängde i luften så var det skönt. Jag sprang på bra i okej tempo och lyssnade på Jillian Michaels medan jag sprang min nya favoritrunda. 

 

På vägen tillbaka så bestämmer jag mig för att ta en annan väg och började hitta roliga stigar och husområden. Någonstans där så tappar jag helt och hållet orienteringen (inte ofta det händer mig) och tror att jag springer tillbaka mot stan medan jag istället springer åt rakt motsatt håll. Efter ett tag så börjar jag känna mig lite orolig, det känns inte rätt. Jag kan inte se kyrktornen någonstans och jag känner inte igen mig oavsett vart jag tittar. 

 

Här borde jag ha checkat mobilen men det regnade så jag ville inte få den blöt. Jag började känna mig riktigt stressad och vilsen och känner paniken komma. Till slut ser jag en skylt som pekar mot centrum...åt motsatt håll som jag springer och det står 3,5 km. Då hade jag nog redan sprungit i 40 minuter och trodde jag skulle vara klar snart. Eftersom jag inte ville bli sen till jobbet så fick jag pusha på och springa snabbt åt det hållet skyltarna pekar. Två gånger fick jag stanna och tillslut checka mobilen innan jag efter sammanlagt en timmas springande känner igen vart jag är igen. 

 

Det blev totalt en 1 timma och 10 minuters tur och en distans på 9,7 km. Sista tio minutrarna fick jag gå för knät började göra ont. Negativa är att nu är knät helt spänt och ömt så det får bara bli vila och stretchning imorgon men om man ska se till det positiva så trodde jag aldrig på en miljon år att jag skulle kunna springa så här långt igen. Kommer dock dröja ett tag tills jag vågar testa någon ny väg igen...

 

Tycker det är roligt att man kan se att efter ungefär 5 km så tar jag helt fel håll och efter 6 km såg jag skylten och gjorde en 180 graders vändning.

Jag är jätterädd att ta ut något i förskott men det känns så skönt att kunna springa igen. Jag kör ungefär en timma på morgonen tre gånger i veckan och att springa innan jobbet med en inspirerande eller intressant podcast är nog det bästa sättet att starta dagen. Känns verkligen som "min tid" och jag har mycket mer energi efteråt att orka med dagen. 

 

Jag skulle inte påstå att det är någon superträning eftersom jag varken springer snabbt eller intervaller men jag är glad för det lilla jag får. Jag har även hittat en ny favoritrunda i Luthagen som jag kör just nu. Man springer in i en liten liten park och så får jag springa lite stigar innan jag kommer ut i husområden igen. Jag har dock sett att man kan springa under landsvägen till en stor skog på andra sidan men då måste jag ha lite mer tid. Jag är fortfarande också rädd att springa där det inte finns andra människor. Kanske är lite dumt att oroa sig när jag springer på morgonen men det är gamla minnen från dåliga händelser som ligger och spökar. 

 

I övrigt har jag trappat ner träningen rejält. Lite sorgligt men det får tyvärr bli så i ett par månader framöver. Jag satsar på det jag tycker är roligt så mina springturer stannar kvar, sedan blir det vad jag hinner och känner för.

 

Det går framåt med joggningen! Sakta men säkert vågar jag springa längre och längre men jag måste fortfarande ta det lugnt och känner jag att det börjar göra ont i knät så måste jag helt enkelt börja gå. Men att kunna springa i 40 minuter idag var en så skön upplevelse. Solen lyste, blommorna börjar komma fram och så lyssnade jag på inspirerande podcasts. Så här skulle jag kunna tänka mig att börja varje morgon.

 

Vad gäller den resterande träningen så går det mindre bra...jag märker att jag helt enkelt inte hinner mer än ett pass om dagen. Eller hinner är väl inte rätt ord för tid finns alltid men jag har valt att prioritera annat. Just nu blir det knappt sex timmars sömn men ändå så finns det inte tillräckligt med timmar på dygnet för att göra allt jag vill. Jag har valt bort delar av träningen, matlagning och en del fritid på kvällen för att fokusera på något jag tycker är roligt just nu. Jag är tyvärr ingen superwoman eller kan klona mig så man får helt enkelt välja där man vill lägga sin energi. Antingen det eller så får jag testa kaffe (när jag tänker på det så har vi faktiskt precis köpt en kaffebryggare)!

 

Idag har varit en dag med blandade känslor. Jag kände mig på topp i morse när det var supervarmt ute och jag äntligen kunde inviga min fina Craft tröja på powerwalken. Blev en härlig promenad med en ny podcast såklart! Den här gången lyssnade jag på Livshjulet som är en ny pod och i det första avsnittet så intervjuar hon Isabella Löwengrip. Det var intressant att lyssna på och jag får alltid en sådan boost och inspiration av att lyssna på henne prata om personlig utveckling. Sedan kändes det ännu bättre att kunna jogga (i väldigt lugnt tempo) i hela tjugo minuter. Stort för mig!

 

Jag var trött under dagen efter alldeles för lite sömn natten innan...ibland förstår jag inte hur man ska hinna med att sova. Jag tog den sista energin och drog iväg mig till gymmet på kvällen och körde ett styrkepass med fokus på ben. Det kändes bra och efteråt hade jag mycket mer energi än innan. 

 

Resten av kvällen har tankarna gått till min fina barndomshund Tarzan. Jag älskade verkligen den hunden och hade han funnits kvar hade han blivit 18 år idag. Det är väl inte många hundar som blir så gamla men jag saknar honom ändå.

 

 

...massa träningsprylar! Jag la en order på MMSports och det blev lite olika vassle och kasein proteinpulver som jag vill testa samt BCAA. Tibbe bara skakar på huvudet åt alla pulver och jag kan förstå på ett sätt att det känns väldigt onaturligt men det är alltid kul att testa nya saker och se om något hjälper i träningen. Double chocolate låter som det kan vara väldigt gott också...mmm...chocolate....

 

Idag började jag dagen med en powerwalk i det sköna vädret. Jag trodde inte det skulle vara så varmt på morgonen så hade halsduk på mig som jag fick ta av mig efter ett tag för jag svettades floder. Jag la in tio minuters springning i mitten av turen och det gick förvånansvärt bra, körde i ett riktigt lågt tempo och då kände jag inget.

 

Idag testade jag även på att lyssna på Jillian Michaels podcast medan jag promenerade. Den var lite flamsig i början men sedan blev den riktigt inspirerande. Amerikanare har ett sätt att kunna prata väldigt inspirerande och motiverande och inte det där lågmälda svenska pratet. Det fanns en massa avsnitt så det kommer jag lyssna på igen.

 

Dagen avslutades med ett pass på gymmet. Jag var riktigt trött och hungrig när jag kom dit men när jag började kunde jag blocka det och fokusera på träningen. Synd bara att det är så mycket folk på gymmet på kvällarna så man får stå och vänta på vissa stationer.

 

Well, dagens träning avklarad. Nu vill jag sova!

 

Jag känner att jag längtar till varje morgon jag ska ut och gå nu. Nästan så jag hoppar ur sängen, eller nja, inte riktigt men jag vill bara bli klar snabbt så jag kan så jag kan komma ut och röra på mig. Så härligt väder, det är varmt och soligt, det börjar bli grönt, man ser allt djurliv och kan gå runt och bara titta och andas in frisk luft. Och nu när jag lyssnar på podcasts så känner jag mig lite lugnare eftersom jag använder tiden mer effektivt. Imorse lyssnade jag på en intervju med svenska Biggest Loser tränaren Tanja, kul att lyssna på!

 

Jag gjorde ett test idag och sprang i en kvart. Började med en kvarts gång som uppvärmning, sedan sprang jag men efter en kvart så började det spänna i knät så då blev det till att gå resten av biten. Det har bara gått en vecka så jag borde väl ta det lugnt, är inte riktigt där ännu men får hoppas all stretchning och styrkeövningar varje dag hjälper.

 

Min plan som jag kom fram till tidigare i veckan är att styrketräna tre dagar i veckan; måndag, onsdag och fredag. På måndag och onsdagar kan jag göra det efter jobbet men eftersom man aldrig riktigt vet vad som kan hända på fredag kväll så tänkte jag att jag skulle köra på morgonen på fredagar. 

 

Idag var mitt första försök och antagligen mitt sista. Gymmet öppnar inte förrän halv sju så jag stod där ute redo när de öppnade. Sedan var det en kamp mot klockan, hann inte fokusera på vare sig träning, repetioner, utförande eller att pusha för jag såg bara hur tiden tickade iväg. Efter ett väldigt stressigt pass sprang jag hem en timma senare för att använda foam roller, duscha och klä på mig. 

 

Sedan med andan i halsen fick jag springa in på jobbet och sminka mig och gå med svansen mellan benen och sätta mig vid mitt skrivbord sent. Usch och fy...jag gillar inte att vara på jobbet efter åtta och det förstörde verkligen hela mitt humör den dagen. Känner inte att jag fick ut det mesta av träningen heller. 

 

Nästa gång ska jag testa att träna på kvällen istället eller kanske flytta om lite och köra styrka på lördag istället. En bättre plan behövs i alla fall!