Idag är jag ledig och kände då för att testa att springa lite längre när jag inte hade någon tid att passa. Jag tog en liten sovmorgon och sedan hoppade jag glatt ur sängen för att komma ut och röra på mig i det fina vädret. Jag verkligen älskar att springa och älskar den upprymda känslan man har innan att man knappt kan bärga sig utan bara vill komma ut så snabbt som möjligt. 

 

Men lite prepp måste man ju göra. Idag blev det solskydd över hela kroppen, allergitablett, astma medicin och den vanliga stretchningen. Jag märker verkligen skillnad med att springa med och utan astma medicin. När jag använder det kan jag flyga fram och ta djupa andetag, om jag skippar däremot så springer man med ett tryck över bröstet och spelar ingen roll hur stora andetag man tar för man får inte in någon luft. 

 

Idag testade jag även mina nya korta shorts från Craft. Gillar outfiten med den tillhörande linnet och det var skönt i värmen. Sedan att jag visar alla mina blåmärken och ärr, kritvita hud och det eviga dallret sket jag i. Jag fick varva löpning med gång för det kändes lite stelt i knäna...jo, båda knäna nu :/ men det gjorde i alla fall inte ont. Jag sprang igenom, fålhagen, sala backe, årsta och sedan genom bondgårdarna vid skölsta och vallby. Där vände jag om och tog en annan väg hem. Solen sken, det blåste svalt, jättefin miljö och lyssnade på podcasts. Tog även med mig en protein bar som jag mumsade på de gånger jag gick. 

 

Allt som allt blev det 11,73 km på 1 timma och 30 minuter och jag är riktigt nöjd. Det är inte snabbt men att ens kunna klara en mil med mina knän är jag överlycklig över. Jag lärde mig också att jag föredrar att springa på grus än asfalt. Känns som stegen blir stå stumma och hårda på asfalt och då är det lätt att börja vingla med knäna.