Morgonens löptur blev inte alls som planerad. Min plan var att bli klar med turen lite tidigare än vanligt så jag skulle kunna göra iordning mig tidigare. Jag var på jobbet kvart i sju och startade min tur fem minuter senare. Förutom att det var mulet och regnet hängde i luften så var det skönt. Jag sprang på bra i okej tempo och lyssnade på Jillian Michaels medan jag sprang min nya favoritrunda. 

 

På vägen tillbaka så bestämmer jag mig för att ta en annan väg och började hitta roliga stigar och husområden. Någonstans där så tappar jag helt och hållet orienteringen (inte ofta det händer mig) och tror att jag springer tillbaka mot stan medan jag istället springer åt rakt motsatt håll. Efter ett tag så börjar jag känna mig lite orolig, det känns inte rätt. Jag kan inte se kyrktornen någonstans och jag känner inte igen mig oavsett vart jag tittar. 

 

Här borde jag ha checkat mobilen men det regnade så jag ville inte få den blöt. Jag började känna mig riktigt stressad och vilsen och känner paniken komma. Till slut ser jag en skylt som pekar mot centrum...åt motsatt håll som jag springer och det står 3,5 km. Då hade jag nog redan sprungit i 40 minuter och trodde jag skulle vara klar snart. Eftersom jag inte ville bli sen till jobbet så fick jag pusha på och springa snabbt åt det hållet skyltarna pekar. Två gånger fick jag stanna och tillslut checka mobilen innan jag efter sammanlagt en timmas springande känner igen vart jag är igen. 

 

Det blev totalt en 1 timma och 10 minuters tur och en distans på 9,7 km. Sista tio minutrarna fick jag gå för knät började göra ont. Negativa är att nu är knät helt spänt och ömt så det får bara bli vila och stretchning imorgon men om man ska se till det positiva så trodde jag aldrig på en miljon år att jag skulle kunna springa så här långt igen. Kommer dock dröja ett tag tills jag vågar testa någon ny väg igen...

 

Tycker det är roligt att man kan se att efter ungefär 5 km så tar jag helt fel håll och efter 6 km såg jag skylten och gjorde en 180 graders vändning.