Efter den senaste omgången tester på Hunter så tror veterinären att det är någon infektion i hans lever. Han har ett högt antal vita blodkroppar och celländringar i levern så det pekar mot det. Febern går fortfarande upp och ned och han är ganska slö så nu ska vi testa en ny medicin.

 

Efter loppet igår och lite vilande på soffan så hämtade jag den nya medicinen. Det är en stark antibiotika som han ska få i tre veckor som förhoppningsvis tar död på infektionen. Vi ska fortfarande ge honom febernedsättande men eftersom medicinerna kan reagera på varandra så ska vi ha lite extra koll på honom. 

 

Jag skrev inget igår och var lite fram och tillbaka om jag skulle skriva något idag. Jag tror vi alla i hushållet är ganska utmattade med allt som hänt på senaste tiden. Hunter går upp och ned i temp hela tiden och ligger just nu på 40,2. Ikväll tog vi nya tester så nu blir det mer väntan..förhoppningsvis får jag reda på något i morgon men det kanske blir nästa vecka. 

 

Visar testet negativt så kommer vi börja ge en stark antibiotika i minst tre veckor för att se om det kan få bort vad nu det kan vara som påverkar Hunter. Imorgon har han varit sjuk i en månad så jag hoppas det hjälper. Han har i alla fall inte blivit värre så det är bra.

 

 

Så är det lite med Hunter nu. Febern kom tillbaka igen i helgen och gick ända upp till 40,9 grader. Då ville han inte ens resa sig upp för att äta längre så vi ringde veterinären igår som sa att vi skulle börja med febernedsättande igen.

Vi har gett honom det igår och idag och han verkar lite bättre nu och ligger för tillfället på 39,4 grader vilket kanske är lite högt men fortfarande okej för katter. Men det som börjar sjunka in nu är det kanske är något mer än bara en infektion. Känns ju väldigt konstigt att det håller i sig så länge och efter att ha pratat med veterinären idag känner jag mig ännu mer orolig. 

Tror oron börjar vandra ner mot magen också för jag har haft hemska kramper som kommer och går men det är ju svårt att inte tänka på det. Men en sak i taget, imorgon bitti ska vi iväg igen till UDS för att få hans hjärta undersökt så vi i alla fall förhoppningsvis inte behöver oroa oss för den biten något mer. Sedan ska jag prata med veterinären igen så får vi se om hon har några nya idéer.

Igår åkte vi iväg med Hunter till UDS (Uppsala djursjukhus) och gjorde ett ultraljud av buken. Hela upplevelsen var lite surrealistisk med en utslagen katt, dämpad belysning, veterinärer som pratade polska och gnäggande hästar i rummet bredvid. 

 

De sövde honom och rakade magen och gick sedan igenom allt men hon kunde inte hitta något tydligt. Det enda var lite celländringar i levern och några andra småändringar i bukspottskörteln och magen. Men som sagt inget konkret...

 

Det som är tur i alla fall är att han börjar bli piggare igen och febern har gått ner. Så sålänge det här håller i sig är det bara hjärtundersökningen kvar och sedan får det räcka. Det gäller bara att vi håller ett öga på honom och tar tempen regelbundet ett tag så den inte kommer tillbaka igen. Nästa steg då är lever biopsi och det vill jag inte utsätta honom för i onödan.

 

Allt som allt gick han ner från 6,2 kg till 5,7 kg under dessa veckor och hade feber på mellan 39,4 till 40,8. I tre veckor! Usch, jag hade inte klarat av att ha feber så länge...

 

Det har varit så mycket med Hunter på senaste och all oro och stress har gjort mig helt orkes och viljelös. Vi trodde att han äntligen var på bättringsvägen och testerna visade negativt men så i helgen kom febern tillbaka och han blev riktigt hängig. Vi pratade en del med veterinären och bokade in tid för röntgen av organen men igår var han så dålig att han inte ens kom och hälsade på oss när vi kom hem så vi fick en akuttid idag. 

 

Blev att skippa äta lunch idag och så åkte vi in med honom. De ville ha kvar han för tester så han fick ligga inne hela kvällen. Var riktigt tomt att vara hemma utan honom och det kändes inte bra. Jag var precis och hämtade honom och pratade en del med veterinären och hon hade inte kunnat hitta något på röntgen förutom att han hade lite förstorade njurar så nu väntar vi på att få akuttid för ultraljud på UDS. 

 

Får på ett sätt hoppas att de inte hittar något för då kanske det bara är en envis infektion. Det är bara så jobbigt att inte veta och gå och vänta. Har liksom fått en knut i magen som är en gnagande oro. Jag vill bara ha min Hunter tillbaka.

Vi tog tempen på Hunter imorse och han log fortfarande på runt 40 grader så tibbe vägde honom och han hade gått ner ytterligare till 5,9 kg. Det är egentligen den vikten han borde ha men han har inte vägt så lite på ett bra tag. När jag kom till jobbet var det bara att ringa veterinären igen och höra vad vi borde göra. Hon lät ganska oroad att febern fortfarande var kvar så vi fick en akuttid vid lunch. 

 

Vid lunch cyklade vi hem och hämtade Hunter och sedan körde vi bort till veterinären. Den här gången hade vi en veterinär som var väldigt lugn och snäll mot Hunter och verkade väldigt påläst. Hon tog tempen och vägde honom igen och det stämde överens med det vi tagit. Sedan gjorde hon en nogrann undersökning av hans kropp och lyssnade på hjärta och lungor. Hon kunde höra blåsljudet på hjärtat också så nu har vi det bekräftat.

 

Därefter blev det ett nytt blodprov och den här gången fick vi vara där och det gick mycket bättre. Hon var lugn och även om Hunter fräste och försökte bita så var det inte alls samma skrik som förra gången. Han fick däremot ha på sig en krage men det behövdes när han försökte bitas, han är ju inte som Yuki som knappt nuddar en utan han biter hårt.

 

Nu kommer vi till problemet...eftersom de inte kan hitta några typiska symptom så kan de inte utesluta många sjukdomar och då blir listan lång. Därför måste de skicka blodproven till Tyskland som har bättre labb så vi kommer få vänta några dagar på resultat. Sedan får vi se vad som händer efter det...kanske blir mer tester. Jag hoppas han blir bättre snart...när hon började prata om leukemi och aids så blev det alldeles för verkligt.

 

Hunter fick mer vätskeersättning så nu är det bara att vänta. Jag kan inte påpeka igen hur viktigt det är att ha sina djur försäkrade, att skicka blodprover utomlands är inte det billigaste. 

 

Hunter verkar må lite bättre sedan vi var hos veterinären. Vi ger honom piller på morgonen och kvällen med den gamla pillersprutan som vi köpte när vi behövde ge Yuki p-piller. Han är väldigt lugn så det går förvånansvärt bra. En gång om dagen ska han även ha flytande smärtstillande men vi har en spruta till det också så det går ner. 

 

Han äter lite bättre och kommer och gosar men annars har han inte blivit piggare. Ligger mest och sover hela dagarna...men det är ju såklart det man ska göra när man är sjuk. Tror vi får ta tempen på honom igen men så länge han inte har feber så är det nog bara att vänta ut det. 

 

Hunter har varit lite hängig de senaste dagarna och mest bara hållit sig undan och sovit. Jag har varit lite orolig eftersom han oftast brukar vara med oss och alltid väntar på maten men nu har han knappt ätit och vill egentligen inte resa på sig. 

 

Jag hoppades att det bara var värmen men idag tog vi tempen (glad jag var att jag köpte en ny termometer för katter som bara tar 10 sekunder att mäta) och den visade 40 grader vilket är feber för katter också. Veterinärmottagningen har öppet på helger nuförtiden så jag ringde dit och lyckades få den sista tiden innan de skulle stänga. Var bara att hämta buren och rusa iväg!

 

Vi fick en jättesnäll veterinär som var väldigt lugn och tog sin tid med honom och var så snäll även när han bara fräste och morrade. Hunter är tyvärr inte lika snäll som Yuki utan ogillar om man rör honom för mycket när han inte är på humör. De vägde honom och nu har han gått ner till 6,2 kg, egentligen en bättre vikt för honom men om han går ner genom att banta är det ju inte bra. De tog lite blodprover...eller...de fick ta honom till bakrummet och jag tror jag hörde minst tre personer som fick hålla fast honom och herregud vad han fräste och skrek. Jag har aldrig hört honom morra och skrika så innan...stackarn :/

 

Det visade sig att han hade en infektion i kroppen och var uttorkad så det fick bli vätskeersättning, febernedsättande och pencillin. Sedan fick vi ett recept som vi ska hämta ut imorgon och så ska han få medicin i minst en vecka. MEN det var inte ens det som fick mig mest rädd...

 

Veterinären hörde ett blåsljud på hans hjärta som hon vill att jag ska få undersökt. HCM är ett vanligt hjärtfel bland sibirer och det kan vara dödligt. Yuki har fått sitt hjärta scannat när vi tänkte avla med henne men jag gjorde det aldrig på Hunter eftersom det är så dyrt. Men när han blir bättre så måste jag dit och det är bara att hoppas på det bästa tills dess.

 

Nu blir det att vara hemma och gosa lite extra med katterna i helgen. Jag kan inte förklara hur viktigt det är att ha sina djur försäkrade för även med försäkring så sved det här i plånboken. Men det viktigaste är att Hunter blir frisk snart!

 

Nu är det dags att testa ett nytt foder till katterna! Jag kände att när vi äter lite renare och bättre nuförtiden så vill jag gärna testa att ge katterna lite renare mat som innehåller mer kött och inte massa spannmål som de inte behöver. Det finns en del bra märken ute och vi landade på Canagan.

 

Vi började med att köpa små testpåsar i lax och kyckling smaken och katterna var inte så förtjusta i någon av dem i början. Yuki vägrade att äta någon av dem tills hon vågade att testa kycklingen som hon nu äter men laxen rör hon inte. Hunter gjorde tvärtom och åt bara laxen men efter en dag så började han äta kycklingen istället och vägrade laxen. Chicken it is!

 

Nu har vi köpt en stor påse så får se hur det går. Jag är alltid lite orolig att Hunter ska lägga på sig massa vikt men det här ska vara renare mat så de blir mättare av mindre. 70% köttinnehåll, inget spannmål och kamomill för att stärka immunförsvar och ge rogivande effekt. Inte för att jag tycker de är så stressade men det låter ju bra :)

 

Jag gillar att jag får sällskap på kvällarna vid datorn men Hunter vet verkligen hur man brer ut sig. Värsta är när han sträcker ut sig över tangentbordet så jag får lyfta på tassar för att skriva. Eller värsta och värsta...jag gillar ju sällskapet :)

 

Det var en trevlig men väldigt varm dag på utställningen. Jag var lite nervös hur det skulle gå att köra dit och parkera men det var i princip att köra längs motorvägen hela tiden och sedan låg det ganska nära avfarten. Eftersom jag var tidig var det inga problem att hitta en bra parkering och det var inga köer vid incheckningen. Därför jag föredrar att vara där i tid. Då hinner jag äta frukost också innan allt drar igång.

 

Hunter och Yuki hade olika domare och skulle såklart upp samtidigt men eftersom de tog olika tid på sig så blev det Hunters tur först. Han hade Jörgen Frithiof från Sverige som verkade gilla honom väldigt mycket och tyckte han hade den bästa pälskvalitén han sett på veckor, yay! Hunter var väldigt fräsig idag så han tittade inte supernära på honom (nog så jag undvek att han såg den sönderklippta pälsen på baken, puh!). Han tyckte dock att han var väldigt oproportionelig just nu med en väldigt stor kropp och ett liiiitet huvud, tror han t o m sa knappnålshuvud. Men jag förstår och håller med honom, Hunter ser mycket bättre ut på vintern när han får sin stora pälskrage. Så han togs inte upp för nomineringar men han fick sitt certifikat.

 

Yuki hade en italiensk domare som heter Alessandro di Chio. Han tyckte hon var superfin och var bastant (och tung!). Däremot som vanligt så sitter hennes öron för högt upp men hon skulle tillbaka för nomineringar. Där slutade dock vår tur för först glömde domaren att sätta upp oss på listan så jag fick säga till men vi fick ändå nomineringen, antagligen för att hon var den enda kastrat honan. Sedan i panelen så glömde de ta ut henne ur buren för bedömning så jag fick springa fram och säga till igen. Oh well, hon fick ingen röst ändå men kunde ha gått lite smidigare. 

 

Annars hade jag en jättetrevlig dag med trevligt sällskap och jag fick njuta lite av solen när vi åt lunch. I hallen däremot så höll jag på att få värmeslag, nog första gången jag varit varm på en utställning, tycker alltid hallarna brukar vara för iskalla.

 

S*Stimics Boddington: CAGPIB

S*Mälarhöjdens Mynta: CAGPIB, NOM

 

Något jag alltid tänker på kvällen innan utställningar eller resor är att katterna har ingen aning om vad som väntar dem. De ser så lugna ut och sover så sött men om några timmar så kommer de sitta i bilen på väg till utställningen. Kanske bäst att de inte vet om det ändå :)

 

På söndag bär det av till Topcats utställning i Sollentuna för att förhoppningsvis få ett till certifikat. Jag har anmält båda katterna men jag ska fundera lite på hur jag gör med Hunter. Han hade så många tovor i baken att när jag klippte bort dem så fanns det stora kala fläckar längs med benen...inte direkt utställningskvalité. Och han tappar så mycket päls just nu att han börjar se tunnhårig ut, hade det inte varit för kulmagen så hade han sett väldigt tanig ut. 

 

Jag får se om jag tar med honom och får stå och skämmas lite framför domaren men Yuki ser fin ut i alla fall så jag hoppas hon får sitt cert så länge som hon inte har någon konkurrens. Det här blir första gången som jag har med mig ett eget burskynke också, ska visa det när jag har satt upp allt på utställningen. Det ser väldigt lovande ut!

 

Om katterna bara visste vad som väntar dem idag. I eftermiddag kommer min mamma upp med sin hund för att hälsa på och vara kattvakt när vi åker till Frankrike på semester. Det börjar ju bli lite lugnare mellan dem nu så kanske kan man hoppas att de t o m kan bli vänner den här gången? 

 

Lilla stackars Yuki har åkt på någon förkylning. Vi märkte för en vecka sedan att hon började nysa mer än normalt och sedan dess har hon nyst konstant och det är inte bara små fnys utan verkligen en kaskad av rinnande snor som flyger ut. Jag kan säga att en gång nös hon mig rakt i ansiktet...euugghh...

 

Så i torsdags åkte vi iväg med henne till veterinären för att checka att det inte var något allvarligt. Jag var ju med båda katterna på utställning i Norge en vecka innan så man vet ju inte vad som kan ha spridits där. Veterinären tittade på henne och konstaterade ganska snabbt att hon fått någon sorts infektion, antagligen en kattsnuva. Hon nyser massa, hade irriterade rinniga ögon, känslig hals, uppsvullen lymfkörtel, lite ansträngd andning och en aning hög temperatur. Men eftersom hon äter och dricker som vanligt så är det antagligen inget farligt utan mer som om vi människor får en förkylning. 

 

Veterinären sprutade in koksalt genom Yukis näsa (hon var så snäll och satt helt stilla) och så gäller det bara att låta henne vila. Vi skulle ta tempen igen nästa vecka men så länge hon inte blir värre så är det bara att vänta ut det. Får hoppas hon blir bättre för på måndag kommer min mamma med hunden upp och på onsdag åker vi iväg till Frankrike på semester. Tur i alla fall att Hunter inte blivit sjuk och att det inte kan smitta till hundar. Men man blir ju alltid orolig när de inte beter sig som vanligt.