För att avsluta berättelsen om loppet så kan jag berätta lite vad som hände efteråt. Jag hade som nämnt innan problem med mitt vänsterben redan innan loppet så själva tävlingen var lite av en gamble om jag skulle klara det eller inte. Det gick ju bra medan jag sprang men direkt när jag stannade efter mållinjen...oh my god, the pain. Jag kunde knappt alls stödja på vänster benet, det var som om någon högg mig med en kniv för minsta lilla tryck mot vänster bäckenet. 

Jag fick sakta halta bortåt medan jag smsade "help" till tibbe. Tror jag blev stoppad av tre sjukvårdare på vägen men eftersom jag visste att det inte var något allvarligt så var det bara att fortsätta halta. Tog mig nog en halvtimma att ta mig till mötesplatsen som nog bara borde tagit tio minuter att ta sig till. Jag hittade inte dem i början och mobilnätet var nere så det var lite panik där ett tag men till slut så möttes vi upp. 

Jag fick hjälp av tibbe och hans mamma att stödja på för att sakta halta bortåt till stationen och ta sig till hotellet. Blev verkligen att strunta i allt som hade med stretch, nerjogg eller foam roller att göra och bara lyckas ta sig till hotellrummet (nog aldrig blivit så glad när vi var där). Jag fick hjälp med en snabb dusch och sedan blev jag nerbäddad i sängen och myste med lite fransk dubbad tv. Blev både resorb, bars och en och annan croissant för att få tillbaka kraft och få bort skakningar och illamående men sedan hade jag inga problem. Var bara benet då såklart...

På kvällen staplade vi bort till en restaurang i närheten då jag åt en lite cheat meal för att fira loppet. Vad gott det var med hamburgare! När vi kom hem fick jag även massage av tibbe för mina stackars ben och det behövdes verkligen. 

På måndagen hände inte så mycket, jag kunde inte gå någonstans så vi tog det ganska lugnt på hotellet tills det var dags att checka ut. Då blev det bio (engelsk VO) och lite flygplans action med Liam Neeson i "Non Stop" innan vi tog flyget hem på kvällen. Lite bisarrt att titta på flygplans kapning/olycksfilm innan man ska flyga men jag är inte så flygrädd längre.

 

 

 

 

Tyckte det var kul att hitta gifflar på bion i Paris.

På söndagen ringde klockan tidigt för mig. Loppet skulle starta klockan tio och det var sagt att vi skulle vara vid startfållan en halvtimma innan och så borde man äta frukost två-tre timmar innan loppet. Det var mycket nerver på morgonen men samtidigt väldigt stressigt så jag hann inte tänka för mycket på allt.

Jag lyckades få i mig frukosten och sedan blev det sista förberedelserna och test av kläderna. Jag ville helst ha min ryggsäck på mig för att kunna ha allt nära till hands men jag var lite rädd att nummerlappen inte skulle sitta (och att jag för den delen skulle vara den enda med ryggsäck). Men jag kan säga att båda sakerna oroade jag mig för i onödan.

När vi kom till stationen var det såklart packat med löpare så vi missade två tåg bara för att det var fysiskt omöjligt att komma på dem. Här blev jag riktigt stressad ett tag men som tur var satte de in extra tåg så det kom ett helt tomt ett till stationen så alla fick plats.

Jag tror vi var framme vid startområdet någon gång efter nio och det första jag gjorde var att ställa mig i toalettkön (kan lätt säga att den var mycket längre än på lidingöloppet). Tibbe hjälpte mig att förbereda allt där och ta av sig överdragskläder, få igång gps och sätta på nummerlapp. Jag hade hoppats på att kunna hinna fram till toaletten men 09.40 hade vi bara kommit halvvägs så då gav jag upp och sakta försökte komma fram bland allt folk till startfållan.

Det dröjde inte länge förrän uppvärmningen startade och sedan stack den första startgruppen klockan tio. Och vi? Vi fick helt enkelt stå och vänta i över en timma på vår tur. En timma! Tur att det var soligt den dagen (det blåste och regnade både dagen innan och efter) för solen värmde i kylan. Jag tappade dock känseln i fötterna och man kunde glömma uppvärmning när det var så packat med folk.

Slutligen vid elva fick vi äntligen gå fram till startlinjen. Många killar passade då på att ställa sig vid kanten och kissa men lite svårare för oss tjejer så jag är glad att jag inte behövde. När startskottet gick så var jag faktiskt lättad att äntligen få röra på mig. Tog en kilometer innan jag hade känseln tillbaka i fötterna...

Början var ganska osäker på loppet. Jag var som nämnt innan skadad i vänsterbenet så det kändes inte bra att springa (hade dock fått klartecken av en naprapat innan att springa loppet). Ju mer jag sprang dock och värmde upp benet ju bättre kändes det. Första bakslaget var istället ett starkt håll som gjorde att jag fick gå ett tag vid den fjärde kilometern. Jag tänkte att istället för att låta detta få mig att ge upp så fokuserade jag på andningen och tipsen jag fått av min coach. Fick tyvärr fokusera på det under hela loppet men jag fick ingen mer håll så det var det värt.

Mellan 10 och 15 km så kändes det riktigt bra och allt flöt på. Jag njöt av solen, Paris, folket som hejade och musiken jag lyssnade på. Roliga/dumma var att jag planerat så mycket för vad som skulle hända om det var kallt i Paris men inte tänkt så mycket på vad som skulle hända om det var för varmt. Jag fick ta av mig vantar och dra upp tröjan så bra jag kunde men jag blev överhettad och uttorkad och började må lite illa. Jag borde nog ha druckit mer då men jag kände istället för att dricka mindre för att inte spy så det blev minimalt med dricka men desto mer gels. Det gick som tur bra men det här kan vara värt att minnas för sommarens lopp.

Mot slutet av loppet var jag trött, illamående och benet började göra ont igen så jag ville bara in i mål. Jag pushade på ytterligare och ökade farten och fick sick sacka mellan allt folk för att ta mig fram. Den sista kilometern när jag ville pusha som mest så saktade folk ner av någon anledning och gatan blev smalare så jag fick springa och ropa "pardon, pardon" hela tiden tills jag till slut kom över mållinjen.

PS. Var tvungen att ta en bild på flamingon som stod bredvid mig när vi väntade. Jag undrade hur han skulle klara loppet i den där dräkten men så sprang han förbi mig halvvägs in i loppet!

 

 

 

 

 

 

Tänkte jag kunde berätta lite om loppet så jag börjar med att berätta lite om förberedelserna innan loppet. Vi anlände i Paris med ett lite försenat flyg (jag sov hela vägen) sent på kvällen på fredagen och sedan blev det RER och metro för att komma till hotellet som låg vid Nation. 

Hotellet hade jag lyckats hitta genom ett erbjudande på Campadre så vi fick ett väldigt bra pris för helgen och så låg det endast tre stationer från loppet så det var perfekt. Personalen var jättesnäll och rummen väldigt fräscha. Väldigt små rum dock men det får man nästan räkna med när man är i Paris. 

Lördagen började med frukost på hotellet och det fanns mycket gott att välja på fast jag valde bort det mesta. Fick bli ägg och en skiva bröd sedan hade jag med mig min egna frukost i form av havregryn som jag tagit med mig från Sverige. Kan säga att jag fick många konstiga blickar från personalen när min pojkvän bad dem värma upp det, är inte så vanligt med gröt i Frankrike så tur att min pojkvän är fransk som kan förklara lite bättre. 

Sedan bar det av till loppets mässa i parken där loppet skulle starta för att hämta min nummerlapp. Usch vad nervös jag började bli men samtidigt spännande! Vi var tidiga så vi slapp alla köer (kom en massa folk efter oss) och efteråt tittade jag runt lite på mässan men fanns inte så jättemycket intressant. Köpte några nya gels som kan vara roliga att testa och ett par löpar shorts från Adidas som kommer bli perfekt när det blir lite varmare. 

Under eftermiddagen gick vi runt lite i Paris och njöt av staden och tittade in lite marknader. Vad jag är avundsjuk på deras marknader med all färsk kött, fisk, grönsaker, ägg, ost, sötsaker och sedan loppmarknad på det också. Kvällen spenderades med min pojkvän och hans familj som hade åkt upp till Paris för att hälsa på och heja. Blev dock inte så sen kväll för mig, var tvungen att vara på hotellet tidigt för att hinna stretcha, preppa allt, använda foam roller och sova!