Yes, igår förlorade Dante sin manlighet. Det var lite halvt oplanerat för jag hade inte planerat att göra det förrän i juni men eftersom alla mina löpar tävlingar fick ställas in så hade jag lite extra tid. 

 

Vi lämnade in honom på morgonen till veterinären, jag har alltid lika dåligt samvete när det kommer till kastrering. Jag vet att det måste göras men jag känner mig så elak som utsätter katterna för en operation som kan orsaka komplikationer när de litar på en. Men allting gick som tur var bra. 

 

Vi hämtade honom igen vid lunch och han var redan som vanligt då. Inget vinglande eller illamående utan bara lite trött och så hade han stora tefats ögon. Yuki var extremt nyfiken på honom och skulle följa efter och nosa hela tiden men hon var i alla fall snällare än Hunter som jag kommer ihåg fräste när vi tog hem henne efter hennes kastrering. 

 

Resten av kvällen gick åt till att hålla koll på katterna och hålla Dante borta från att rengöra sina privata områden. Enklare sagt än gjort...