Så liten

Konstigt när man haft kattungar sedan tidigare att man inte kommer ihåg hur små de är när man hämtar dem. Dante var verkligen jätteliten i mina ögon, jag hade förväntat mig att hämta någon dubbelt så stor som honom :) Nu verkar Yuki som alltid var den lilla av dem hur stor som helst och tidigare var hon den busigaste också men där slog Dante henne snabbt.
 
Han har ett sådant härligt kattunge beteende och springer runt som en galning för att i nästa stund slockna och nästa igen äta. Och den supersöta pipiga rösten! Ibland är det nästan svårt att veta om det är Yuki eller han som pratar för de är väldigt lika. 
 
Idag vågade vi lämna katterna ensamma för första gången. Vi tog en tur bort till djuraffären för att inhandla lite mer mat och lämnade dem en timma. Jag tror de sov hela tiden och det verkar inte ha varit några problem. Det är inte så mycket fräsande längre och man märker att han vill stryka sig mot Yuki och lägger sig på rygg för att busa men hon är fortfarande lite blyg. Små framsteg i alla fall!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0