Låta saker ta sin tid

Hunters bortgång har påverkat mig mer än jag trodde. Jag var såklart helt förstörd i början men jag trodde jag skulle kunna fortsätta som vanligt. Man har väl det där i huvudet att man ska vara bäst på allt och hålla skenet uppe men allt känns bara så fejk. 
 
Varje dag har upp och ner, jag går mellan frustrerad, ledsen, arg, glad och hopplös och det gör mig bara så trött. Så just nu kan jag säga att jag istället är sämst på allt. Jag har ingen ork eller lust till något och jag kommer på mig själv flera gånger med att bara stirra in i datorskärmen. 
 
Bara tanken på att jag aldrig kommer få röra honom igen eller gosa med de härliga kinderna gör mig helt förstörd. Och de gångerna jag kommer på mig själv med att vara glad eller skratta så känns det så fel, hur kan jag fortsätta med mitt liv när inte han gör det? Det här är nog inte världens mest muntra blogg just nu men det är kanske okej att man inte är på topp hela tiden. Alla har väl sina svackor och just nu är jag som sagt sämst på allt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0