Sjukgymnasten

Min sjukgymnast hade bytt lokaler till mitt i stan i ett gammalt fint hus. Jag möttes av ett jättefint vänterum med väldigt pampig dukning av fika, hade jag inte precis fikat så hade det nog blivit en kopp te.
 
Jag berättade om framstegen och hon lät väldigt glad och positiv. Hon var även förvånad att jag kunde springa så pass mycket just nu men som jag nästan kunde gissa så ville hon att jag ska ta det lite lugnare. Jag får inte springa så fort och inte i terräng utan ska långsamt trappa upp det så jag inte åker på någon ny skada. Jag som inte har något tålamod och hatar att skynda långsamt!
 
Jag får köra någon kort spurt per pass men inte mer. Vilket jag kan förstå, jag sprang imorse och testade att springa snabbt i 1 km vilket gjorde både min vänstra bak och benhinna stela och ömma så jag har nog inte tillräckligt med styrka i benen ännu. 
 
Annars skulle jag köra på med stretchning, foam roller och mina styrke övningar men det räckte med att göra övningarna tre gånger i veckan nu men jag ska lägga på mer övningar för att träna upp baken. Det säger jag inte nej till :P Jag skulle även lägga på mer balansövningar och försöka träna på en balansbräda lite för att vänja mina vrister vid ojämn terräng (det är antagligen därför som min vrist börjat göra ont).
 
Det viktigaste i alla fall var att "skynda långsamt" och får jag ont måste jag ta en vilodag. Slutligen sa hon till mig att alltid köra kortare och långsammare än vad jag tror jag klarar för jag överskattar antagligen min förmåga. Jag får väl helt enkelt lyssna...nästa tid är om en månad, blir spännande att se hur långt jag kommit då!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0