Idag var ju planen att springa lite intervaller för första gången i mitt liv. Jag preppade allt som jag kunde tänka, tog med mig vatten den här gången och ett stoppur och så tittade jag t o m på väderprognosen även om det var soligt ute. Allt såg bra ut så jag stack ut och sprang lite uppvärmning längs med ån. 

 

Det dröjde inte länge förrän jag hörde åskan och solen försvann. Jag hann springa ett par intervaller som var riktigt jobbigt att köra. Jag måste verkligen bygga upp lite kondition, trodde redan jag skulle dö efter en omgång. Det blev intervaller om en minut springa fort och en minut jogg i kanske fem omgångar innan det började spöregna. Jag kanske hade klarat några fler men jag var rädd att min mobil skulle dö så fick springa till närmaste bro och skydda mig från regnet. 

 

När inte regnet slutade efter någon minut blev jag otålig (jepp, jag vet...tålamod är inte min starka sida :)) och som tur var stod det fler personer som tog skydd under bron så jag kunde låna en plastpåse som jag fick stoppa mobilen i och sedan var det bara att springa tillbaka i spöregnet. 

 

Om allting slutat där så hade det ändå varit helt okej (även om inte löppasset blev det bästa) men när jag kom tillbaka till jobbet började jag sakta men säkert må riktigt dåligt. Jag kanske svettades för mycket och förlorade för mycket salter eller något men jag mådde verkligen inte bra. Kunde inte bestämma mig om jag skulle spy eller svimma resten av eftermiddagen och bara av att ställa mig upp så såg jag stjärnor. Kändes nästan som att vara bakfull, allting laggade lite, kallsvettning, ljus gjorde ont i ögonen, lukter fick en att vilja spy och jag kunde inte fokusera alls. Tibbe försökte prata med mig på vägen hem men allt gick in i ena örat och ut det andra. Som tur var fick jag tillbaka hungern på kvällen och nu känner jag mig lite mer som en människa igen.

 

Nej, det här ska jag försöka undvika i framtiden. Frida tipsade om att dricka lite resorb så ska inskaffa det till nästa vecka.