Stress och isolering

Alla reagerar olika på stress men efter ett par år av mycket stress, en utbrändhet och depression så börjar jag lära mig att tolka mina varningstecken bättre. Inte för att jag är så bra på att stoppa eller hantera dem, så långt har jag inte kommit, men kan man se dem så kan man alltid försöka sitt bästa att göra något åt det.
 
Jag har väl aldrig varit speciellt social eller utåt men jag har alltid kunnat prata med folk även om jag inte gärna öppnar upp mig och berättar hur jag mår. Men ett tecken jag märker när det blir lite för mycket är att jag gärna sluter mig och isolerar mig från folk. Undviker ögonkontakt, undviker alla sociala sammanhang, känner mig för stressad och trött för att ens prata med folk och känner ångest för varje minut som inte är tillräckligt effektiv. Jag kommer ihåg en morgon när jag fastnade bakom tågbommarna någon minut för ett tåg skulle förbi och jag började gråta för det var tid jag kunnat jobba...ehh, hallå?
 
Nu är det ganska stressigt igen och jag känner sakta med säkert hur jag sluter mig och tappar orken. Jag har ingen direkt lösning på detta förutom att jag har små riktlinjer. Sova minst sex timmar är viktigt och sedan pusha sig själv till att öppna upp sig lite då och då. Sedan bra mat och träning för att fylla på med energi. 
 
Bästa terapin är dock fortfarande att komma hem och krama katterna :) Sötare fluffbollar får man leta efter!

Kommentarer
Postat av: Bing.

Big dislike! Mina bästa knep är att fokusera på något man tycker om vid sidan av jobb som får en att totalt tänka ifrån allt med jobb. Sen att resa bort från ställen som påminner om jobb, totalt kapa under en tid och tvinga sig att varva ner. Säg till om du behöver nån hjälp eller bara nån att prata med Sandra ♥ så står jag till förfogande!

Svar: Tack för omtanken :)
Vinterna

2013-04-28 @ 18:09:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0