Igår kändes han lite mer självsäker och busade runt som en galning. Vi testade även att gå ut en timma så han skulle vänja sig sakta vid att vara ensam. När vi kom hem hade stackarn gömt sig under soffan...snacka om att jag hade dåligt samvete då.

Imorse skulle Tibbe till jobbet och direkt när han gick hörde jag världens mest hjärtskärande skrik :( Lillen stod och jamade och jamade och gick runt i lägenheten och letade. Jag fick ropa på honom eftersom han inte kan se mig i sängen och gud vilken gosig och glad katt som skulle ligga runt halsen på mig och spinna :)

Update: Hehe, fick ta en paus i skrivandet för lilla Hunter skulle upp på mig och spinna igen :) Sedan somnade vi i soffan :)