På söndagen ringde klockan tidigt för mig. Loppet skulle starta klockan tio och det var sagt att vi skulle vara vid startfållan en halvtimma innan och så borde man äta frukost två-tre timmar innan loppet. Det var mycket nerver på morgonen men samtidigt väldigt stressigt så jag hann inte tänka för mycket på allt.

Jag lyckades få i mig frukosten och sedan blev det sista förberedelserna och test av kläderna. Jag ville helst ha min ryggsäck på mig för att kunna ha allt nära till hands men jag var lite rädd att nummerlappen inte skulle sitta (och att jag för den delen skulle vara den enda med ryggsäck). Men jag kan säga att båda sakerna oroade jag mig för i onödan.

När vi kom till stationen var det såklart packat med löpare så vi missade två tåg bara för att det var fysiskt omöjligt att komma på dem. Här blev jag riktigt stressad ett tag men som tur var satte de in extra tåg så det kom ett helt tomt ett till stationen så alla fick plats.

Jag tror vi var framme vid startområdet någon gång efter nio och det första jag gjorde var att ställa mig i toalettkön (kan lätt säga att den var mycket längre än på lidingöloppet). Tibbe hjälpte mig att förbereda allt där och ta av sig överdragskläder, få igång gps och sätta på nummerlapp. Jag hade hoppats på att kunna hinna fram till toaletten men 09.40 hade vi bara kommit halvvägs så då gav jag upp och sakta försökte komma fram bland allt folk till startfållan.

Det dröjde inte länge förrän uppvärmningen startade och sedan stack den första startgruppen klockan tio. Och vi? Vi fick helt enkelt stå och vänta i över en timma på vår tur. En timma! Tur att det var soligt den dagen (det blåste och regnade både dagen innan och efter) för solen värmde i kylan. Jag tappade dock känseln i fötterna och man kunde glömma uppvärmning när det var så packat med folk.

Slutligen vid elva fick vi äntligen gå fram till startlinjen. Många killar passade då på att ställa sig vid kanten och kissa men lite svårare för oss tjejer så jag är glad att jag inte behövde. När startskottet gick så var jag faktiskt lättad att äntligen få röra på mig. Tog en kilometer innan jag hade känseln tillbaka i fötterna...

Början var ganska osäker på loppet. Jag var som nämnt innan skadad i vänsterbenet så det kändes inte bra att springa (hade dock fått klartecken av en naprapat innan att springa loppet). Ju mer jag sprang dock och värmde upp benet ju bättre kändes det. Första bakslaget var istället ett starkt håll som gjorde att jag fick gå ett tag vid den fjärde kilometern. Jag tänkte att istället för att låta detta få mig att ge upp så fokuserade jag på andningen och tipsen jag fått av min coach. Fick tyvärr fokusera på det under hela loppet men jag fick ingen mer håll så det var det värt.

Mellan 10 och 15 km så kändes det riktigt bra och allt flöt på. Jag njöt av solen, Paris, folket som hejade och musiken jag lyssnade på. Roliga/dumma var att jag planerat så mycket för vad som skulle hända om det var kallt i Paris men inte tänkt så mycket på vad som skulle hända om det var för varmt. Jag fick ta av mig vantar och dra upp tröjan så bra jag kunde men jag blev överhettad och uttorkad och började må lite illa. Jag borde nog ha druckit mer då men jag kände istället för att dricka mindre för att inte spy så det blev minimalt med dricka men desto mer gels. Det gick som tur bra men det här kan vara värt att minnas för sommarens lopp.

Mot slutet av loppet var jag trött, illamående och benet började göra ont igen så jag ville bara in i mål. Jag pushade på ytterligare och ökade farten och fick sick sacka mellan allt folk för att ta mig fram. Den sista kilometern när jag ville pusha som mest så saktade folk ner av någon anledning och gatan blev smalare så jag fick springa och ropa "pardon, pardon" hela tiden tills jag till slut kom över mållinjen.

PS. Var tvungen att ta en bild på flamingon som stod bredvid mig när vi väntade. Jag undrade hur han skulle klara loppet i den där dräkten men så sprang han förbi mig halvvägs in i loppet!