Idag hade min kära hund Tarzan blivit 16 år. Önskar att han fortfarande fanns med oss men tyvärr gick han bort i slutet av förra året. Han var min bästa vän genom hela min uppväxt...kan kanske vara svårt för någon som aldrig haft djur att förstå men han fanns alltid där för mig. Speciellt i tonåren när man kände att hela världen var emot en och man inte kunde prata med någon så fanns han alltid där och lyssnade och slickade bort ens tårar. Tror jag fortfarande inte bearbetat att han inte finns kvar, det gör bara för ont. Sitter här med tårar som rinner ner längs kinden bara för att skriva detta.