För min joggingtur imorse hade jag bestämt mig att jag skulle springa snabbt, eller snabbare än jag brukar i alla fall. Jag pratade med en kollega som går snabbare än jag joggar och då kände jag att det nog är dags att ta i. Mitt knä fungerar hyfsat nu om jag bara passar mig så nu kan jag inte bara ta det lugnt för säkerhets skull utan satsa på att pusha mig lite. Snart kommer jag ju bli omgången av gamla tanter om jag fortsätter i samma tempo (detta händer faktiskt mig när det är halt ute).

 

Jag började i hyfsat lugnt tempo och sedan ökade jag mer och mer ju längre jag sprang. Som bäst kom jag upp i ett tempo av 5:54 min/km men jag kan sammanfatta den här turen i två ord; inte kul! Det var otroligt ansträngande och jag kunde inte bestämma mig om jag skulle spy eller svimma men det kändes inte bra och jag fick verkligen arbeta mot mitt eget psyke som bara ville stanna hela tiden. Och ändå så blev det inte så snabbt. Jag sprang 6.81 km på 44 minuter men mitt mål var att springa 7 km på 40 minuter. 

 

Jag fick dock inte ont i knät när jag sprang men jag kunde känna hur svag jag var. Nu resten av dagen har jag varit öm i båda knäna så jag tror jag saknar en del styrka för att kunna pusha så här mycket just nu. Well, jag har funderat på en plan för att lite långsammare och förhoppningsvis med mindre blodsmak bli bättre. 

 

Mina tre springturer i veckan kommer nu delas upp i ett längre pass där jag springer i lugnt tempo och satsar på att springa längre avstånd, ett intervallpass där jag blandar vanligt tempo med snabba spurter och ett kortare pass där jag springer i snabbt tempo. Hade gärna velat testa ett terräng pass också men det får bli längre fram. Ska bli spännande att se om detta hjälper min kondition!