Jag är jätterädd att ta ut något i förskott men det känns så skönt att kunna springa igen. Jag kör ungefär en timma på morgonen tre gånger i veckan och att springa innan jobbet med en inspirerande eller intressant podcast är nog det bästa sättet att starta dagen. Känns verkligen som "min tid" och jag har mycket mer energi efteråt att orka med dagen. 

 

Jag skulle inte påstå att det är någon superträning eftersom jag varken springer snabbt eller intervaller men jag är glad för det lilla jag får. Jag har även hittat en ny favoritrunda i Luthagen som jag kör just nu. Man springer in i en liten liten park och så får jag springa lite stigar innan jag kommer ut i husområden igen. Jag har dock sett att man kan springa under landsvägen till en stor skog på andra sidan men då måste jag ha lite mer tid. Jag är fortfarande också rädd att springa där det inte finns andra människor. Kanske är lite dumt att oroa sig när jag springer på morgonen men det är gamla minnen från dåliga händelser som ligger och spökar. 

 

I övrigt har jag trappat ner träningen rejält. Lite sorgligt men det får tyvärr bli så i ett par månader framöver. Jag satsar på det jag tycker är roligt så mina springturer stannar kvar, sedan blir det vad jag hinner och känner för.