No more cakes

När vi var i Stockholm i helgen tänkte jag att jag skulle unna mig lite när vi ändå var bortresta och äta lite saker jag alltid tänker på men oftast skippar när vi är hemma. Det började lite oskyldigt med en tugga av tibbes frukost croissant, krutonger till salladen och sedan en brownie innan showen. Även om det inte kändes så där supergott och förbjudet som jag trodde så var det skönt att kunna släppa på spärrarna lite och äta det jag kände för utan att må dåligt.
 
Söndagen fortsatte med lite bröd och pannkakor till frukosten och en cupcake på vägen hem. Eftersom vi inte riktigt hade någon mat hemma så blev det en surdegsfralla med ägg till middag och någonstans där så blev det för mycket. Jag vaknade vid fyra tiden imorse och kände igen tecknen ganska snabbt. Blev en rolig morgon spenderandes på toagolvet som vanligt med feber och kliande hud. Alltid bra att starta veckan med dödsångest...eller snarare dödslängtan när det är som värst.
 
Oh well, nu vet jag att jag alltid kommer ha detta med mig och får ta det lugnt med vad jag äter. Jag kan unna mig något litet då och då såklart men det får vara allt. Jag avundas folk som kan äta exakt vad de vill men kanske är bra på ett sätt att min kropp inte tål massa onyttigt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0