Det känns lite surrealistiskt nu men i helgen var jag i Norge. Förra gången jag var där, i Oslo då också, var för tio år sedan när jag skulle på en black metal festival och den här gången var det en kattutställning. Hur saker kan ändras :)

 

Orsaken till att jag åkte dit var för att både Yuki och Hunter var tävlingsstoppade i Sverige. För att få sin titel; International Premier, behövde de ta sitt sista cert utomlands. Eftersom Uppsala kattklubb hade en bussresa dit så passade jag på att hänga med. Tänkte det kunde vara bra att åka ett gäng när det är ens första gång utomlands så man kan få lite hjälp. 

 

Det gick verkligen över förväntan! Det var lite stressigt innan för kattklubben hade fått lite problem så man fick ingen bekräftelse att man kommit med. Men jag lyckades kontakta dem och i alla fall få veta att jag kommit med. Utställningen påminde mycket om de svenska så jag kände igen mig, det svåra var bara norskan som jag verkligen inte är bra på att förstå. Det blev ett antal "va?" i helgen :)

 

På lördagen hade båda katterna den svenska domaren Michael Edström och förutom att han ändrade ordningen så min kategori (kategori 2) var först så gick det smidigt. Han verkligen älskade Yuki, hon har aldrig fått en sådan bra bedömning. Jag hörde inte ett enda negativt ord om henne utan han tyckte hon såg exakt ut så som en sibir ska se ut och gick fram och visade henne för publiken. Han blev nästan upprörd att jag kastrerat henne för han tyckte hon borde gått till avel. Hon fick både sitt sista cert och då också sin titel och så blev hon nominerad till panelen. Kan ju säga att min haka var nere vid golvet för domarna brukar ofta klaga på Yuki.

 

Hunter däremot fick inte en lika bra bedömning. Han tyckte att han var fin men inte lika fin som Yuki och så behövde han banta....jepp, det håller jag med om. Han börjar bli väldigt rund nu. Men Hunter fick också sitt cert och då också sin titel. Däremot togs han inte upp för nomineringar. 

 

Lilla Yuki var då med i panelen och för en gångs skull så tittada domarna i mer än en sekund på henne men som vanligt fick hon ingen röst. Men jag var så glad ändå, nu hade ju båda sina titlar!