Igår läste jag ut Linus Jonkmans bok "Introvert - den tysta revolutionen" och jag tyckte den var väldigt bra. Den behandlar termerna introvert och extrovert och han förklarar väldigt bra hur det är att vara introvert, speciellt i dagens samhälle där allting handlar om att vara utåtriktad och att synas och höras mest. Jag gillar också hur han förklarar att det inte är något fel att vara introvert, det betyder definitivt inte att man är osocial, arrogant eller blyg utan att man mer väljer sina ord och uppskattar djupare relationer. 

 

Jag kände verkligen att jag läste en bok som talade till mig, kändes typ som att jag läste om mig själv. Det var så skönt att se allt i text och veta att man inte är ensam. Jag har väl alltid klandrat och hatat mig själv när jag inte följer normen eller kan prestera som andra men boken fick mig att förstå att det inte är något fel. Mina färdigheter ligger på annat istället. T ex "thinking on the spot" är jag urusel på, jag får verkligen blackout och kan aldrig komma på något men däremot är jag jättebra på att komma på idéer och att jobba länge på något dedikerat om jag bara kan bearbeta det själv. Sedan får många människor också sin energi av att socialisera med människor och gå på fester medan jag laddar mina batterier bäst hemma med en kopp te och en bra bok. 

 

Människor är olika helt enkelt och inget är rätt eller fel. Kul att det tog mig 28 år och en bok för att förstå att det inte är något fel på mig. Tror det kan vara för att alla jag känner och min familj är extroverta så man har väl alltid känt sig som det svarta fåret. 

 

Jättebra bok som sagt! Avslutar med ett citat från boken: