På fredagen var det massa sista check av katterna där jag klippte klorna (var jätteläskigt att klippa så långt ner på klon), borstade katterna och rengjorde öron och ögon. Blev även en sista urredning av Hunters päls där jag hittade ett antal nya tovor...Så vi kom i säng ganska sent, tror inte det var förrän vid midnatt.

Lördagen började tidigt med att klockan ringde vid fyra på morgonen för att Frida och Didrik skulle hämta oss vid halv sex. Vi kom iväg i tid och det gick väldigt bra med katterna i bilen. Vi lyckades t o m komma fram till utställningen en halvtimma innan insläppet men hellre tidig än sen!

Jag var jättenervös vid veterinärkollen ifall jag glömt något papper eller om det var något fel på katterna men det gick jättesnabbt och smidigt. Vi fick vårt burnummer och fick en jättebra plats vid ena sidan av hallen och i närheten av domarna. Sedan började stressmoment nummer två och det var att få tag på min kontaktperson på Uppsala Kattklubb som jag skulle hyra burskynke av och lyckas få upp allt så jag kunde släppa ut katterna.

Här igen gick allt jättebra för hon var redan där och hade t o m bur i närheten av oss! Hon gav oss burskynket och gick igenom hur det fungerade med bedömningen och räknade ut när vi skulle upp så det kändes jättetryggt att ha henne där. Sedan hade vi även tur att Micke var där (uppfödaren till Hunter) och de har varit på många utställningar så jag kunde fråga honom en massa när jag stod som ett frågetecken.

För ovanlighetens skull så var sibirerna bland de första som skulle upp till domarna så vi hann knappt komma dit förrän det var dags att göra sista preppen på katterna. Försökte trycka i mig lite frukost men jag var så nervös så det var ingen idé. Magen gjorde ont, var helt skakig, pratade helt osammanhängande, svettades floder och var allmänt stirrig...rena psykfallet :P Hade tur som hade tibbe där och han gick med på att han kunde visa katterna så kunde jag fokusera på att ta bilder istället.

Tiden gick väldigt fort och så var det Hunters tur att komma upp till domaren. På lördagen hade vi en väldigt charmig domare från Italien som hette Luigi Comorio. Han log direkt när han plockade upp Hunter och sa "big guy!". Han sa att Hunter hade en jättefin kropp med fin benstruktur och ögon. Hans päls hade rätt struktur och han var välpreppad (vad glad jag blev!). Enda negativa var att han hade lite för smal nos men han hade fina kinder. Han kände en gång till på magen och sa till tibbe "a lot of beef and pasta" och så log han igen. Hunter fick sin Ex1 CAP (vilket jag inte förstod förrän någon förklarade det för mig senare) vilket betyder att han fick det bästa omdömmet i sin klass (han var den enda i den klassen) och fick tillräckligt höga poäng för att få ett certifikat. Man samlar certifikat för att ta titlar.

Men det var inte slut här! Luigi ställde fram en pokal bredvid Hunter och jag tappade hakan. Fick fråga assistenten vad det betydde och vi var visst nominerade till panelen (finalen där de väljer ut bästa katt i de olika klasserna). Luigi tittade på mig och frågade "Surprised?" och jag bara nickade. Hunter var möjligtvis ensam i sin klass så var ganska enkelt att bli nominerad men Micke sa att han aldrig skulle gett honom pokalen om han inte tyckte han var fin nog för panel. Snacka om att jag var stolt över vår kille och kände en stor lättnad att jag inte svikt Stina och Micke.

Inte många minuter senare var det dags för Yuki att komma fram till samma domare. Hon fick också en jättebra bedömning där han tyckte hon verkade lovande och hade jättefin kropp och svans. Även hon hade jättefin päls men han tyckte hennes ögon var lite för stora. Hon fick sin Ex1 CAC (Yuki är fertil och Hunter kastrat så de får olika certifikat och tävlar om olika titlar) och sedan fick vi stanna kvar när de skulle ge ut BIV. BIV är Bäst i Variant och det måste finnas tre stycken i den gruppen för att det ska ges ut. Vi tävlade mot två stycken jättefina svartvita katter och en av dem tog titeln. En av de nominerade var faktiskt uppfödaren som hade sin bur bredvid oss (hon hjälpte oss jättemycket och var jättesnäll) och roliga var att katten kom från samma kull som vi hade varit intresserade av innan vi köpte Yuki. Liten värld :)

Nu var egentligen allt över och klockan var bara elva på förmiddagen. MEN panelen var på eftermiddagen så kunde inte riktigt slappna av. Var flera snälla personer som kom och pratade med oss vilket var jättekul och fick mig att fokusera på annat lite. Sedan kom även Kerstin (Yukis uppfödare) och var jätteglad över bedömningen och blev så glad att se Yuki som alltid kallats "köttbullen". Hon var kortast i sin kull så hon såg lite ut som en boll :)

När panelen startade var det dags att bli nervös igen. Alla domarna satt samlade och så var det ett stort prisbord bakom dem. De kallar upp en kategori (vi har kategori 2 semilånghårig) och sedan de olika klasserna i den kategorin och vi tävlade i kastrat hane. Alla katterna står på varsitt bord (hållna av en assistent) och så går domarna runt och kikar. Var en del domare som nästan bara tittade på Hunter och gick förbi men en del lyfte och kände på honom. Jag blev lite förvånad av en domare från Norge som verkade bli jätteglad av att titta på Hunter och pussade och kelade med honom. När de tittat på alla katterna så samlade de in alla röster och så fick ägaren gå fram och hålla katten (tibbe gick fram, jag ville inte stå inför den där stora publiken!). Sedan ropar de ut vilka katter som fått röster och vilken som vunnit. Hunter fick inga röster men jag var jättestolt att han varit så lugn och snäll :)

Efter det här var kattuställningen över för dagen och vi var alla rejält trötta. Vi var hemma någon gång efter sju på kvällen så det blev mat, förberedning för söndagen och sedan bums i säng. Katterna passade på att äta och använda toan som de vägrat att göra på hela dagen.

Nu måste jag strax rusa! Hoppas jag hinner berätta om söndagen senare som jag får säga var Yukis dag :) Vill gratta Stina och Micke också för alla priserna! Hoppas Hunter hjälpte lite med sina poäng när ni fick BIS (Best in Show) för bästa uppfödning :)