Frida och Didrik skulle inte med den här dagen så vi fick ta pendeln istället. Jag var SUPERstressad eftersom det tidigaste normala tåget mellan uppsala och stockholm på helger går klockan sju och tar fyrtio minuter. Sedan tar tunnelbanan femton minuter och så ska man hinna byta emellan och gå till utställningen. Tajt! Vi kom fram med tunnelbanan en kvart innan det stänger och jag började nästan gråta när min iphone visade att det skulle ta tjugofem minuter att gå men som tur var visade den helt fel och det var bara runt hörnet. Så vi stod nog vid vår bur fem minuter innan stängning, puh!

För att göra allt "enklare" så får man nya burnummer på andra dagen som man ska komma ihåg. Jag gick igenom katalogen och räknade ut att Hunter var katt nummer 36 upp och Yuki 35. Den här dagen hade vi två olika domare så Hunter skulle upp till den franska domaren Marc Crastucci och Yuki till den finska domaren Tellervo Kass. Som tur var hade de bord precis bredvid varandra men det betydde antagligen att de skulle upp nästan samtidigt. Det tar på ett ungefär fem minuter per katt så det betydde tre timmars väntetid.

Runt tolvtiden var det bara fyra katter kvar innan Hunter och fem innan Yuki så vi preppade dem och gick fram med båda. Jag var så himla nervös och och skakig och var helt röd i ansiktet. Det blev Hunters tur först och jag stod bredvid med Yuki i famnen och fick ha ett öga bakåt ifall Yuki skulle kallas upp. Jag fick därför tyvärr inga bilder på Hunter hos domaren :(

Marc tittade på Hunter och tyckte han var jättefin. Han hade jättefin kropp och svans och pälsen var i perfekt skick (yay!). Han frågade tibbe om Hunter var enkel att hantera och jag började nästan le. Okej, Hunter må vara den snällaste katten när det kommer till badning men han HATAR att bli borstad och det är en ständig kamp ;) Tibbe log och sa "Nja, han är snäll så länge han inte har tovor". Gud vad jag skämdes där! Det kanske är normalt att katter får tovor men jag skäms så när en av våra får det. Känns som jag inte tar hand om deras päls tillräckligt. Marc kände på Hunters mage och frågade oss om vi gav honom mycket godis. Han sa till tibbe att Hunter är fin men han är fet. Tror han nämnde det minst tre gånger under bedömningen :S Vi fick en till Ex1 CAP på Hunter men han togs inte upp för nomineringarna. När vi läste sedeln efteråt (man får ett papper där domaren skrivit ned vad de tycker) fick Hunter excellent på allt men han skrev på franska "gros pépére" (sorry for the spelling tibbe:)) vilken betyder ungefär fet gubbe fast sagt på ett snällt sätt. Så som sagt...dags för Hunter att gå på diet.

Vi hann faktiskt visa Hunter och stoppa tillbaka honom i buren innan det var dags för Yuki så jag slapp gå fram med henne ensam. Tellervo tyckte Yuki hade perfekt kroppslängd (snacka om förvånad!) och profil med vacker färgfördelning och ögon. Bra placering av öronen, även om hon velat att de skulle vara lite längre ner, svansen var fin och hon hade bra kvalitet och längd på pälsen. Yuki fick sin andra Ex1 CAC och sedan var det dags att ta ut BIVen. Vi tävlade igen mot uppfödaren som vi tävlat mot dagen innan och sedan en nästan helsvart katt. Jag trodde det skulle bli samma som igår där domaren inte ens tittade på Yuki men gissa vad?? Yuki fick BIVen! Tror det var all nervositet men jag hamnade nästan i chock. Så stolt över vår tjej :)

Trodde inte jag kunde palla mer här men inte långt senare kallades vi upp för uttagningarna till nomineringarna. Hunter fick ju sin nominering direkt dagen innan eftersom han var ensam i sin klass men Yuki hade flera i sin klass så då kallar domaren upp de bästa från dagen och väljer ut vem som ska bli nominerad. Vi tävlade mot fem stycken JÄTTEFINA katter som kändes äldre än Yuki. De var i alla fall mycket större och hade jättefin lång päls. Jag är väldigt dålig på att se skillnad på raser men tror det var tre maine coons, en sibir och en birma. Fast en kanske var norsk skogskatt..vet inte. En efter en valde hon bort katter tills det till slut bara var vi och en norsk skogskatt (maine coon?) och hon kände och kände på Yukis päls. Till slut så sa hon att den andra katten var snäppet bättre och den blev nominerad. Men vi var ändå jätteglada att vår lilla tjej lyckades komma tvåa, hon som var kortast i kullen! Det trodde jag aldrig.

Nu var det äntligen över för vår del och vi kunde titta på finalen i lugn och ro och sedan packa ihop allt. Utställningen var klar tidigt så vi hann t o m med sex tåget hem och kunde vara hemma vid sju. Tror både vi och katterna var glada att allt var över för vi var riktigt trötta.

Tycker det har varit en jättebra erfarenhet och det har varit riktigt kul att träffa andra kattägare och uppfödare. Nu vet jag att våra katter ÄR fina (förutom bara i våra ögon) och att domarna har olika åsikter. Jag vill definitivt ställa ut igen tills våra katter får ett till certifikat var för då blir de Champion (Yuki) och Premier (Hunter). Men det beror ju helt på vilken domare man får och vilket motstånd man har. Om jag förstått rätt så är det bara den som får Ex1 som kan få ett certifikat (om de har tillräckligt höga poäng) så är det flera vi tävlar mot så kan man ju bli Ex 2,3 eller 4. Med Hunter har vi typ fem år på oss innan han blir senior så tror det är lugnt men Yuki måste ta sitt nästa cert innan vi kastrerar henne för när hon blir kastrat så börjar det på noll igen. Möjligtvis nu när hon fick ett Ex så betyder det att hon är avelsgodkänd....men...får se hur vi gör. Vi kan inte kastrera henne förrän tidigast i slutet av sommaren så vi har lite tid att fundera :)

Nu blir det att duscha och sedan rusa iväg! Lägger upp en video senare idag ifall ni är intresserade av att se hur det låter när domarna väljer ut för nominering.