Vi hade stängt dörren till sovrummet och öppnat fönstret för att vädra lite. Jag duschade medan tibbe lagade maten och när jag kom ut så kände jag att det luktade stekos och såg att dörren till sovrummet var öppen så jag sprang dit för att stänga den så det inte skulle stinka i hela lägenheten.

Det var då det slog mig...dörren öppen, fönstret öppet...katterna! Jag hittade Yuki sovandes under sängen men jag hittade inte Hunter oavsett hur jag letade. Tibbe, som var påklädd (jag hade som sagt precis kommit ut från duschen), ser honom på grannens balkong! Han har alltså hoppat ut genom fönstret och landat på grannens balkong tre meter ner.

Jag fick slänga på mig en t-shirt och luta mig ut genom fönstret och prata med Hunter som håller på att jama och inte kan komma upp igen. Tibbe fick springa ner och ringa på grannens dörr. Grannen kommer ut på balkongen och jag ber om ursäkt men han skrämmer Hunter som går ännu närmare balkongräcket...och det är en bit ner till marken. Jag har nog aldrig känt mig så hjälplös och panikslagen...

Som tur är kommer tibbe dit då och kan enkelt plocka upp Hunter. Jag höll Hunter länge när han kom tillbaka...och hade en adrenalinkick som varade resten av kvällen. Jag är så glad att han inte skadade sig och att inte Yuki hoppade också. Vet inte hur dörren öppnades men nu är jag supernojig och måste checka allt fem gånger.

Allt var så bisarrt också..där stod jag i enbart en t-shirt, hängandes ut genom fönstret och med hårklämmor i håret. Kan bara tänka mig hur det såg ut...